"Håll i, håll ut, håll avstånd" är ett mantra som många av oss numera kan rabbla i sömnen. Kanske var sommaren och semestern lite extra efterlängtad i år? Nu drar höstterminen igång och det ser jag fram emot. Det innebär nämligen att Umeå universitet tar det första steget inför att förhoppningsvis gradvis kunna återgå till campusförlagd verksamhet i höst.
Hans Adolfsson, rektor
Foto: Malin Grönborg
Den första grupp som erbjuds undervisning med fysisk närvaro på campus är nybörjarstudenter på våra programutbildningar. För många programstudenter innebär starten på utbildningen ett helt nytt sammanhang och för vissa är universitetet, staden, lärarna och studiekamraterna helt nya. När vi behöver begränsa antalet personer på campus för att minimera smittspridningen av covid-19 är programstudenterna en viktig grupp att prioritera, för att de ska få en bra studiestart.
Längre in på terminen blir det även möjligt att undervisa alla campusstudenter på plats, vilket jag nyligen har tagit beslut om. Då spridningen just nu är hög bland unga i Västerbotten följer vi givetvis utvecklingen med löpande samråd och dialog med det lokala smittskyddet.
Pandemin är tyvärr långt ifrån över och det är viktigt att undvika trängsel i universitetets lokaler. Därför fortsätter medarbetare som kan utföra sina arbetsuppgifter på distans att jobba hemifrån. Bestämmelserna gäller till dess smittskyddsläget tillåter och Folkhälsomyndigheten och regeringen ändrar sina råd.
Det som avgör för om vi kan öppna upp campus eller inte är vaccinationstäckningen. Jag vill tydligt uppmana alla studenter och medarbetare att följa Folkhälsomyndighetens rekommendation om att vaccinera sig mot covid-19. Ta ansvar, kavla upp och skydda dig själv och andra. För att maximera vaccinationstäckningen bland unga samarbetar Region Västerbotten redan med gymnasieskolor i länet och diskuterar med universitetet om att öppna upp en vaccinationsmottagning på campus.
Behovet att mötas är djupt mänskligt och utgör en stor del av kulturen vid Umeå universitet, med korta avstånd både geografiskt och mellan människor. Jag har djup förståelse för om du som arbetar från hemmakontoret utan ett datum att sikta på kan känna uppgivenhet. Att leva i nuet är en konst, speciellt när det gäller att planera sitt arbete utifrån de förutsättningar vi har nu. Jag och hela universitetsledningen längtar innerligt efter den dag vi kan presentera lättnader och göra det möjligt för alla medarbetare att komma tillbaka till sina arbetsplatser.
Parallellt med att vi påbörjar en försiktig öppning av campus pågår arbete med koppling till arbetslivet efter pandemin. Det blir intressant att ta del av resonemang från den arbetsgrupp som tittar närmare på dessa frågor. Hur kommer vi egentligen att jobba i det nya normala?
Universitetet håller fast vid förhoppningen om en gradvis återgång där vi alla får träffas på arbetsplatsen igen under hösten. Om tålamodet tryter på hemmakontoret nu i början av terminen så ska jag påminna mig om att jag "tar en för laget" för studenternas skull. Kanske finner du också någon slags tröst i den tanken?