För många forskare blir det allt viktigare att synas även utanför de vetenskapliga tidskrifterna – för att visa upp sig för allmänheten, politiker och potentiella finansiärer. Men i spåren av detta dyker det upp allt fler som vill tjäna pengar.
Vetenskapsrådets webbtidning Curie granskade förra våren tidningen International innovation (som ges ut av Research Media Ltd), som utger sig för att vara Open Access och flitigt läst av forskningsfinansiärer och beslutsfattare inom EU –vilket skulle "bevisas" av korta artiklar om just finansiärer. Genom aggressiva säljsamtal, där det först efter överenskommen publicering framkommer att forskaren måste betala för att bli intervjuad, har de lurat åtskilliga svenska forskare att betala mellan 20 000 och 70 000 kr för artiklar forskaren inte sällan fått lov att skriva själv.
– Det är svårt att säga nej, för tidningens företrädare framställer det som en ynnest att få bli intervjuad. Problemet är att företrädarna för de svenska forskningsfinansiärerna används som intäkt för att tidningen skulle vara seriös, säger Jenny Björkman, informationsansvarig på Riksbankens jubileumsfond till Curie, som påpekar att forskningsmedel inte ska gå till annonsering.
I höstat följde KI:s internwebb upp med en lika kritisk genomgång av svenska Forskarbladet (Svenska Branschforum), som – innan KI påpekade det felaktiga – angav de flesta svenska universitet som "partners". Även Forskarbladet tar betalt för artiklar.
Till Curie säger samma tidning att de har en normalupplaga på ca 10 000 ex, som ibland ökas till 45 000 – mer än t.ex Läkartidningen eller Privata affärer – och tusentals dagliga besökare på sin webbplats. Siffror som dock inte kan verifieras av oberoende mätningar av t.ex TS (svensk tidningsstatistik), som Forskarbladet inte "känner till". Deras artiklar finns inte heller i Mediearkivet.
– Jag ifrågasätter starkt värdet av att medverka i Forskarbladet. Dels är det väldigt dyrt, dels är det väldigt oklart vem som läser tidningen, säger Claes Keisu, pressekreterare på Karolinska institutet till Curie.
– Seriösa medier som skriver om forskning tar inte betalt för att skriva redaktionella reportage. Jag tror att forskare är så vana vid att vetenskapliga tidskrifter tar betalt för att publicera vetenskapliga artiklar om forskningsstudier att många tror att man måste betala för redaktionella artiklar.
Några andra tidningar som tagit bra betalt för publiceringar är Science & Technology (Pan European Networks) och Public Science Review (vars webbplats nu inte är åtkomlig). En forskare på Imperial College i London har skrivit om sin erfarenhet av den senare: www.andrewjaffe.net/blog/2010/09/public-service.html
Susanne Fägersten Sabel, informationssekreterare vid Sahlgrenska Akademien i Göteborg har sammanställt ett PM (som bifogas nedan), där hon problematiserar denna tidningsflora utifrån bland annat affärsetik, spridning och impact, samt pris.
Hennes tips är att alltid begära information om tidningen, fråga om kostnader och vid minsta osäkerhet prata med kolleger, ledning och/eller informationsenheten.
PM – Sammanställd information kring kontakter med populärvetenskapliga tidsklrifter i Europa
Här nedan hittar du motsvarande kontaktpersoner vid Umeå universitet, samt länkar till mer läsning och fenomenet.
Kontaktpersoner vid Umeå universitet
1:e bibliotekarie Mats Almqvist (UB) – om publicering, Open access m.m.
Presschef Karin Wikman (KIR) – om mediestrategier
Webbredaktör Michael Nordvall (KIR) – om Umeå universitet i sociala medier
Läs mer om bedrägliga tidskrifter
Curie, 2014-02-11: "Publicering: Högt pris för att synas"
Curie, 2013-02-22: "Betala dyrt för att visa upp din forskning"
KI:s internwebb: "Medverkan i forskningstidning kan bli dyr affär"
KI:s internwebb: "Fler tidningar vill åt forskarnas pengar"
Fler tidskrifter man bör undvika
Beall's List of Predatory Publishers 2013