Diana Miller porträtteras av Alf Arvidsson i senaste numret av Jazz

7 maj 2020

Sångerska, steppdansare, skådespelare, skribent, restaurangägare, lesbisk ikon. Diana Miller hade många ansikten under en karriär som startade redan på 1930-talet. Musiketnologen Alf Arvidsson tecknar ett porträtt av en artist som växte upp i London men fick stor betydelse i Sverige, inte minst i det kvinnliga bandet Diana Miller and her Amazons of Jazz på 1950-talet.

Alf Arvidsson berättar att upprinnelsen till att han skrivit om Diana Miller är att han i sin forskning om jazzens historia i Sverige, har upptäckt hur hon var den stora swingsångerskan vid sidan av Alice Babs under andra världskriget.

– Under hela 50-talet hade hon, Siw Karlén och Inger Lindberg en grupp som turnerade i Europa under namnet Amazons of Jazz. Men som brittisk medborgare blir hon bortglömd, trots att hon hade Sverige som bas i över 25 år, säger Alf Arvidsson.

Vad har du velat förmedla med artikeln?

– Hur en artistkarriär kan ta många olika oväntade vändningar. Hon var etablerad med de ledande orkestrarna i Storbritannien, men gästspelade i Oslo när Tyskland invaderade Norge; hennes pianist internerades, men hon som kvinna skickades till Sverige.

– Här fick hon inte bara sjunga utan också medverka i film och teater. Ändringar i underhållningsbranschens utbudsformer och medielandskapets utveckling finns också med som inverkande faktorer – både för hur hon hanterar sin karriär men också för frågan om vilka som blir ihågkomna eller bortglömda.

Har något överraskat dig, eller något nytt kommit fram, när du arbetat med artikeln?

– Det finns inga managers som regisserar henne, utan hon är mycket självständig och tar initiativ till att förändra sin image och situation – vilket framstår som ovanligt för den tidens show business. Hon använder sig medvetet av pressen, skriver nöjeskrönikor, insändare om djurrättsfrågor, blir intervjuad och gör intervjuer.

Finns det några särskilda låtar du med Diana Miller som du vill rekommendera?

– Nästan ingenting finns tillgängligt. En inspelning av Chattanooga Choo choo till Seymour Österwalls orkester visar hur hon kunde leverera en sång, med en swingkänsla som inte var självklar bland den tidens svenska vokalister.

Alf Arvidsson avslutar med att konstatera att Diana Miller förutom sångerska också var steppdansare, skådespelare, skribent, restaurangägare, lesbisk ikon; i tider då struktur och ordning var ledord kunde hon ändå manövrera mellan positioner och skapa egna utrymmen.

Vid intresse av att läsa artikeln går det bra att kontakta Alf Arvidsson

På orkesterjournalen.com finns möjligheten att prenumerera eller köpa lösa nummer av Jazz

Redaktör: Per Melander

Logga in för att kommentera och läsa kommentarer.