Ensamarbete
Arbete där det finns risk för kroppsskada eller särskilda psykiska påfrestningar får i princip inte utföras som ensamarbete. Särskilt viktigt är detta utanför ordinarie arbetstid eller vid vistelse i laboratorium eller i fält.
Ensamarbete (AFS 1982:3)
Gravida och ammande arbetstagare
Arbetsmiljön för gravida och ammande arbetstagare ska särskilt undersökas, och risken för skadlig inverkan på graviditet eller amning eller för annan ohälsa ska bedömas. Om resultatet visar att det finns risker ska åtgärder genast vidtas för att undanröja dessa.
Om riskerna inte är möjliga att undanröja ska åtgärder som är rimliga eller praktiskt möjliga vidtas av arbetsgivaren för att ge kvinnan andra arbetsuppgifter.
En gravid eller ammande kvinna får inte sysselsättas i arbete som betraktas riskabelt. Till exempel får hon inte i sitt arbete riskera att exponeras för rubella eller toxoplasma om hon saknar fullgott immunitetsskydd mot dessa smittämnen.
Personal som arbetar med joniserande strålning har en skyldighet att tidigt anmäla graviditet eller amning. Arbetsgivaren är skyldig att informera personalen om detta. Vid graviditet har den anställde rätt att kräva att arbetsgivaren ska erbjuda arbetsuppgifter som inte involverar joniserande strålning. Vid amning är arbetsgivaren skyldig att planera arbetsuppgifter så att arbetstagaren inte riskerar att få ett intag eller kontamineras med radioaktiva ämnen som medför att barnet exponeras för joniserande strålning.
En gravid, eller ammande, får heller inte exponeras för blyföreningar, det finns även restriktioner vid arbete med organiska lösningsmedel, cytostatika med mera.
Gravida och ammande arbetstagare (AFS 2007:5)
Krav på kunskap
Den som arbetar inom laborativ verksamhet ska känna till och agera enligt lagar och regler. Chefen ansvarar för arbetsmiljöarbetet och ska se till att medarbetare och studenter har tillräcklig kunskap.
Du som anställd inom laborativ verksamhet ska känna till:
- Risker och skydd i din arbetsuppgift och vilka särskilda moment som kan innebära risker.
- Övriga risker som finns på ditt arbetsställe och hur du kan undvika dem.
- Rutiner för säkerhetsarbetet, till exempel för ordning och reda, sanering och verksamhetsinstruktioner.
- Saker som du ska tänka på innan du börjar en ny arbetsuppgift.
- Var personlig skyddsutrustning finns, när och hur den ska användas, hur den sköts och vilka begränsningar den har.
- Innebörden av olika märkningssymboler.
- Förekomst och förvaring av dokument som krävs till exempel riskbedömningar och säkerhetsdatablad.
- Den lagstiftning och de regler som gäller för hantering av de förekommande riskkällorna.
- Utrymningsplan enligt Arbetsmiljöverkets föreskrifter om arbetsplatsens utformning och hur du ska göra vid eventuellt larm.
- Beredskapsplan för eventuella olyckor eller tillbud.
- Hur du använder utrustning för brandsläckning samt vem som kan utföra första hjälpen och rutiner kring detta.
Om en olycka eller en skada inträffar ska du anmäla detta till din chef och en anmälan om arbetsskada eller tillbud ska upprättas.
Krav på samordning
Ett gemensamt arbetsställe är lokaler som personalrum, korridorer, kontor eller laborationsytor, som delas av två eller fler institutioner, enheter eller arbetsgivare. Vid gemensamma arbetsställen kan risker uppstå genom att verksamheterna påverkar varandra och medarbetare kan vara omedvetna om risker som andra verksamheter medför. Därför är det viktigt att de som bedriver verksamhet tillsammans samråder och samarbetar för att åstadkomma säkra arbetsförhållanden.
Ansvarig för en av verksamheterna ska ha en samordnande roll som samordningsansvarig för de risker som kan uppstå på grund av ett gemensamt brukande av lokalerna. Syftet med samordningsansvaret är att förhindra att ohälsa och olycksfall inträffar. En skriftlig överenskommelse om samordningsansvaret bör upprättas när två eller fler arbetsgivare har medarbetare som arbetar i gemensamma lokaler. Exempelvis finns en sådan överenskommelse mellan Umeå universitet och Region Västerbotten. Inom Umeå universitet rekommenderas att en överenskommelse upprättas för institutioner/enheter som delar lokaler och det inte är tydligt vem som råder över arbetsstället eller där det bestäms att samordningen ska ledas av någon annan än den som råder över arbetsstället.
Mer information om samordningsansvaret, överenskommelsen mellan Umeå universitet och Region Västerbotten, mall för överenskommelse mellan andra aktörer/institutioner/enheter samt gemensam checklista för chefer och samordningsansvariga finns på sidan Samordning av arbetsmiljöfrågor vid gemensamma arbetsställen.
Medicinska kontroller
Lagstadgade medicinska kontroller är ett samlingsnamn för olika medicinska åtgärder, till exempel läkarundersökningar och hälsoundersökningar. Det kan också vara provtagningar som man gör för att mäta halterna i kroppen av ett ämne som finns i arbetsmiljön, så kallad biologisk exponeringskontroll.
Läs mer om: Medicinska kontroller
Medicinska kontroller i arbetslivet (AFS 2019:3)
Riskbedömning
Innan en laborativ verksamhet påbörjas eller förändras ska den riskbedömas. Det gäller framförallt arbete där farliga kemiska produkter, biologiska smittämnen, GMM, strålkällor och brandfarliga varor hanteras men också då maskiner, apparater eller verktyg (till exempel sprutor) används.
Riskbedömningen ska dokumenteras och förebyggande skyddsåtgärder ska vidtas. En verksamhetsledare har i uppgift att informera medarbetarna om riskbedömningens utfall. För arbetstagare är det en trygghet att själv genomföra riskbedömningar innan nya eller förändrade arbetsmoment.
Vid en riskbedömning bör hela arbetsmoment/laborationer riskbedömas, inte bara hanteringen av ett enskilt ämne. Farlighet, hygieniskt gränsvärde och gällande särskilda regler måste framgå. Riskbedömningen ska även omfatta i vilka mängder/koncentrationer ämnet förekommer och hur ämnet används (laborativa moment). Om CMR-ämnen hanteras (cancerframkallande, mutagena och reproduktionsstörande ämnen) ska alltid en utredning om att substituera ämnet inkluderas i riskbedömningen.
Hygieniska gränsvärden finns för ca 450 föreningar och dessas nivå i inandningsluften måste vara godtagbar utifrån de värden som anges i AFS:en om hygieniska gränsvärden.
Det finns också krav på periodiska mätningar av arbetsplatsluftens kvalitet om det finns risk för att andningszonen innehåller bly eller oorganiska blyföreningar, etylenoxid, kadmium eller oorganiska kadmiumföreningar, eller styren, vinyltoluen eller andra reaktiva monomerer som bildas vid esterplastframställning (undantag om arbete < 2 mån/år eller om försumbar mängd).
Risker kan begränsas genom att:
- välja mindre farliga kemikalier, gaser, biologiska agens, strålkällor, som minimerar riskerna vid hantering (till exempel PRIO)
- anpassa arbetsmetoder, lokaler, arbetsutrustning, plats, tidpunkt (till exempel genom att utföra arbetet i ett slutet system)
- använda processventilation, förlägga arbetet till tid/plats då endast berörd personal är på plats, eller att använda personlig skyddsutrustning), eller minimera/begränsa mängden av varje ämne/produkt etcetera.
PRIO-ett verktyg för substitution
Skyddsutrustning
Skyddsutrustning ska användas om riskbedömningen visar att sådan krävs. Skyddsutrustning som väljs måste vara specifik för ändamålet, och ofta framgår det av säkerhetsdatablad och leverantörsbeskrivningar vilken typ av skyddsutrustning som krävs för en viss hantering.
Läs mer om: Skyddsutrustning
Användning av personlig skyddsutrustning (AFS 2001:3)
Tillsynsmyndigheter
Myndigheterna kontrollerar även hur lagarna efterlevs genom så kallad tillsyn. Om lagstiftningen inte efterlevs, har tillsynsmyndigheterna rätt att tillrättavisa eller inrätta sanktioner mot en verksamhet, till exempel genom föreläggande, förbud, böter eller sanktionsavgifter.
- Kommunala miljökontor, Länsstyrelsen, Läkemedelsverket kontrollerar efterlevnaden av olika delar av Miljöbalkens regelverk och EU-förordningen Reach.
- Arbetsmiljöverket kontrollerar efterlevnaden av arbetsmiljölagstiftningen inkl. AFS:ar och vissa delar av EU-förordningen CLP.
- Socialstyrelsen kontrollerar efterlevnaden av sina egna föreskrifter.
- Strålsäkerhetsmyndigheten kontrollerar efterlevnaden av sina egna bestämmelser.
- Den kommunala räddningstjänsten kontrollerar efterlevnaden av lagen om brandfarliga och explosiva varor.