Arbetsgivarens ansvar
Eftersom trycksatta anordningar vanligtvis är anordningar med särskilda risker är du som arbetsgivare ansvarig för att utse personer som sköter kontroll, reparation, ändring, service, rengöring och underhåll.
I Arbetsmiljöverkets föreskrifter (AFS 2001:1) om systematiskt arbetsmiljöarbete finns regler om hur arbetsgivaren regelbundet ska undersöka arbetsförhållandena och bedöma vilka risker som kan förekomma i verksamheten. Där finns också regler om att åtgärder ska vidtas för att förebygga riskerna.
För att få vara trycksatta måste trycksatta anordningar med tillhörandesäkerhetsutrustning regelbundet undersökas med fortlöpande tillsyn. Arbetsgivaren ska utse personal som utför fortlöpande tillsyn av de trycksatta anordningarna.
En trycksatt anordning får inte användas vid högre eller lägre tryck och temperatur än vad som bedömts av tillverkaren eller ett ackrediterat organ.
Det är arbetsgivarens ansvar att se till att det finns uppdaterade skyltar från kontroll för de trycksatta anordningarna. En trycksatt anordning får inte användas vid högre eller lägre tryck och temperatur än vad som bedömts av tillverkaren eller ett kontrollorgan.
Du som arbetsgivare är skyldig att dokumentera det intyg som du får av det ackrediterade organet i samband med besiktningen.
Ett allvarligt olycksfall eller tillbud, det vill säga något som kunde ha blivit allvarligt, ska arbetsgivaren snarast anmäla till Arbetsmiljöverket. Arbetsgivaren har ansvar för att olycksfall och tillbud vid användning av trycksatta anordningar dokumenteras och utreds. De nödvändiga åtgärder som utredningen visar på ska genomföras. Driften får inte återupptas förrän det konstaterats att anordningen är säker.
Riskbedömning
Innan hantering av gas påbörjas ska en riskbedömning göras. Regler om riskbedömning finns bland annat i Arbetsmiljöverkets föreskrifter om Systematiskt arbetsmiljöarbete (AFS 2001:01) och Kemiska arbetsmiljörisker (AFS 2011:19).
När det gäller föreskrifter om gaser och gasflaskor i laboratorieverksamhet finns dessa bland annat i Arbetsmiljöverkets föreskrifter Gaser (AFS 1997:7) och Gasflaskor (AFS 2001:04).
För att klara av att göra en riskbedömning måste man först identifiera vilka riskkällor som finns i verksamheten. Dessa kan till exempel vara farliga eller hälsovådliga ämnen, elektriska apparater, tryckbärande anordningar, tillfällig inhyrd arbetskraft eller avsaknad av erforderlig utbildning.
Det är viktigt att man bedömer sannolikheten i att riskkällan hanteras eller fungerar på ett oönskat sätt och försöker uppskatta vilka konsekvenser som ett fel kan orsaka. Slutligen görs en värdering där det fastställs om riskerna kan accepteras eller om förebyggande åtgärder måste till, se till exempel Gaser AFS 1997:7.
Hantering
För närvarande finns det 8 gaser som distribueras till uttagsposterna via centrala rörsystem. Dessa gaser är vätgas, gasol, helium, nitrogen (kvävgas), argon, koldioxid, oxygen (syrgas) och tryckluft.
För gaserna vätgas, gasol, helium, nitrogen, koldioxid, oxygen och argon finns övervakningssystem som registrerar gasförbrukning och övervakar att förbrukningen av vätgas och gasol inte överstiger maximalt tillåtna momentanflöden. Om detta inträffar, eller om byggnaden blir strömlös, stängs distributionen av vätgas och gasol automatiskt. Distributionen av vätgas och gasol kan sedan inte återupptas förrän kemiförrådets personal centralt återstartat övervakningssystemet efter att felorsak hittats och åtgärdats.
Därefter måste lokala nyckelbrytare aktiveras för att öppna gasdistributionen till varje enskilt lab.
Utöver de centralt distribuerade gaserna kan det finnas behov av ytterligare gaser för att tillgodose speciella krav. Dessa gaser måste då tillhandahållas genom att en gasflaska placeras vid eller i anslutning till behovsstället.
På grund av de risker som gasflaskor utgör vid transporter och brand, är det av mycket stor vikt att antalet gasflaskor inom huset är litet, och att storleken på dessa flaskor är så liten som möjligt.
Användaren ansvarar för att införskaffa produktinformation som innehåller uppgifter om gasens fysikaliska, kemiska och biologiska data, brand- och explosionsrisk, speciella egenskaper och risker samt allmänna anvisningar och materialrekommendationer. Denna produktinformation ska finnas lätt tillgänglig och i närhet av gasflaskan. Där ska även finnas information om i vilket gasförråd gasflaskan ska förvaras när den inte används. Användaren ansvarar för hanteringen av aktuell gas och att riskbedömning utförs och dokumenteras
innan gasen tas i bruk.
Utrustning
För all den utrustning som kopplas ihop med uttagsposter för gas eller gasflaskor, gäller att det material som används överensstämmer med gasleverantörens egna materialrekommendationer. Detta är speciellt viktigt att
kontrollera för den del av utrustningen som kan komma att utsättas för blandningar mellan olika gaser, eller mellan gaser och den omgivande atmosfären. Utrustning som kan komma att utsättas för övertryck måste vara konstruerad, monterad och provad i enlighet med detta.
Om utrustningen innehåller säkerhetsventilersom skydd mot otillåtet höga övertryck, och den gas som används har speciella risker eller egenskaper, måste man kontrollera att säkerhetsventilernas utloppsledning mynnar på en plats som är acceptabel ur säkerhetssynpunkt. Om gaser med olika tryck blandas i någon utrustning ska man skydda uttagsposter och/eller gasflaska från överströmning genom att montera backventiler i försörjningsledningarna.
Det är viktigt att den utrustning som används är tät eftersom en läcka mot atmosfär kan vara en riskfaktor och dessutom medger att en från början högkvalitativ gas snabbt kan komma att försämras på grund av atmosfärpåverkan. Utrustning som inte är ren påverkar givetvis också gaser på ett negativt sätt.
Säkerhet och säkerhetsnivåer
Kring uttagsposter för brandfarliga gaser måste det finnas en säkerhetszon i förhållande till elektrisk utrustning som inte är skyddad för explosiva miljöer.
Gasflaskor ska vara väl skyltade och fastsatta på ett sådant sätt att de inte riskerar att välta eller kan utsättas för åverkan av transportvagnar eller dylikt. Här är det viktigt att tänka på att en gasflaska i de flesta fall är mycket tyngre än till exempel ett bord, så det räcker inte med att sätta fast den vid ett bordsben utan den ska vara fastsatt i väggar eller annan fast monterad inredning.
När gasflaskan inte används ska den alltid förvaras i anvisat gasförråd. Om gasförråd ej finns i anslutning till laboratoriet lämnas flaskan till Kemiförrådet. Vid längre avbrott i gasanvändningen, kontakta alltid Kemiförrådet. Det är mycket viktigt att förvara en gasflaska i avsett förråd eftersom en gasflaska som
upphettas vid ett brandtillbud utgör en så stor explosionsrisk att räddningspersonalensinsatser kraftigt försvåras.
Universitetets säkerhetsnivå för hantering av gas innefattar följande delar:
- Distribution av gaser som används regelbundet, sker i uttagsposter via centrala rörsystem.
- Övervakningssystem finns installerat. Det registrerar gasförbrukning och att brandfarliga gaser, såsom vätgas och gasol, inte överstiger maximalt tillåtna momentanflöden. Säkerhetssystem bryter tillförseln av gas om mängderna överskrids.
- Säkert system för omstart efter avbrott finns. Sektionerat distributionssystem med nyckelbrytare på laboratorierna.
Hantering av gasflaskor bör så långt möjligt undvikas. Lokala distributionssystem kan förekomma för vissa specialgaser. Gasflaskhantering kräver förråd eller avskilt utrymme på lab.
Flytande kväve
Flytande kväve är en färglös, luktlös och smaklös vätska och kokpunkten är -196ºC. Flytande kväves låga temperatur innebär stor risk för köldskador.
Vid hantering av flytande kväve får endast kärl etcetera som är avsedda för ändamålet och möjliga att hantera och transportera på ett säkert sätt användas. Det finns både öppna och slutna kryokärl.
Transporter av kärl med flytande kväve ska ske med kärra eller specialvagn och på ett sådant sätt så att kärlet inte kan välta, förslagsvis bör kärlet vara fastspänt med spännband. Vilken personlig skyddsutrustning som ska användas vid interna transporter, påfyllning och hantering av flytande kväve ska framgå av riskbedömningen.
Läs mer om: Flytande kväve
Autoklaver och reaktorer
Autoklav är en form av tryckkokare där kemikalier, plast, textilier, glas och metallvaror kan steriliseras. Underhållsansvarig ska finnas som ansvarar för att rengöring, intern kontroll och läcktest utförs enligt utrustningens anvisningar.
Autoklaver är trycksatta anordningar och lyder under Arbetsmiljöverkets föreskrifter om användning och kontroll av trycksatta anordningar AFS 2017:3 samt AFS 2019:1 Föreskrifter om ändring i AFS 2017:3. I AFS 2017:3 beskrivs även de sanktionsavgifter som kan utdömas om arbetsgivare överträder bestämmelserna.
Varje institution ska ha en förteckning över sina trycksatta anordningar. Utgående från kammarstorlek och avsäkringstryck indelas autoklaver i kontrollklass A eller B. Små bordsstående autoklaver kan vara utan kontrollklassning, men dessa är ovanliga i universitetets verksamhet.
Autoklavens ångalstrare ska också beaktas. Om ångalstraren har högre effekt än 5 kW och inte är av genomströmningstyp där slingans volym är högst 25 liter, klassas ångalstraren som panna. Detta medför extra krav i AFS 2017:3. Observera att autoklav av kontrollklass A eller B måste kontrolleras av auktoriserad tredjeparts-kontrollant före första driftssättande efter installation och därefter kontinuerligt enligt föreskrivet kontrollintervall.
Av det som AFS 2017:3 föreskriver kan nämnas att det till varje autoklav ska finnas dokumentation som beskriver:
- CE- intyg för autoklav och ångalstrare och dessas sammansättning.
- Teoretisk livslängd och livslängdsjournal.
- Provningsinstruktioner för hur säkerhetsutrustning ska testas och hur ofta.
- Driftsinstruktioner med underlag för daglig tillsyn, hantering vid körning och periodiskt underhåll.
- Rutiner för åtgärder när säkerhetsfunktion stoppat körcykel eller annan oväntad händelse uppstår.
- Riskbedömning för verksamhetens hantering av autoklavprocessen, där bl a beskrivning av hur kravet i AFS 2017:3 på ständig övervakning av autoklav och ångpanna hanteras.
Endast personal som fått utbildning på autoklav av kontrollklass A eller B får använda den. En förteckning över dessa medarbetare ska finnas vid institutionen.
Körda cykler, daglig tillsyn, underhåll och service ska journalföras och signeras av utföraren. Rumsansvarig ska finnas, med kontaktuppgifter anslagna vid dörren till autoklavrummet.
Reaktorer som används i laborativ verksamhet är trycksatta anordningar som också går under AFS 2017:3. Reaktorns volym och max tryck avgör om den tillhör kontrollklass A, B eller ingen kontrollklass.