– Vi har lagt till en parallell projektkurs varje termin, där studenterna utmanas att utöva sina teoretiska kunskaper på riktiga case. Jag hoppas att fler teoretiska utbildningar får upp ögonen för den här metoden, säger Anna Fahlgren vid Linköpings universitet.
Anna Fahlgren var tidigare programansvarig för Biomedicinprogrammet vid Linköpings universitet och är en av de som introducerade CDIO på utbildningen för drygt tre år sedan. Hon beskriver metoden som ett ramverk för att lära studenterna att utöva sina teoretiska kunskaper praktiskt, på samma sätt som senare krävs i arbetslivet.
– CDIO är ett ramverk som skapades för mer än 20 år sedan mellan KTH, Chalmers, MIT och Linköpings tekniska högskola. Orsaken var att deras studenter hade kunskap, men inte kunde använda den kunskapen som de skulle i arbetslivet. Och det är klassiskt! Man ser det på många av våra utbildningar idag och det var det vi såg hos våra studenter på Biomedicinprogrammet, förklarar Anna Fahlgren.
Vad finns det för fördelar med att använda sig av CDIO?
– Det är en fördel att det är ett beprövat system som visat sig fungera på så många olika lärosäten. En annan fördel är att om man använder sig av CDIO så finns det olika färdiga arbetsmaterial att utgå ifrån. Biomedicinprogrammet fick en dramatisk ökning av det här, både vad gäller ansökningar och genomströmning. Vi har också skrivit tydligt på vår programsida att vi använder oss av de här riktiga casen och utmaningarna – och studenterna säger att utbildningen visade sig vara exakt så som den beskrivs på sidan, berättar Anna Fahlgren.
I ramverket finns många olika delar, bland annat hur man planerar och lägger upp en utbildning. Här utgår man exempelvis från hur en färdigutbildad student ska bli och formar sedan kurserna efter det.
– Våra tidigare studenter har känt en osäkerhet för att komma ut i arbetslivet, då det har varit luddigt vad de egentligen kan jobba med när de kommer ut. Det hjälper inte att säga att ni kan jobba inom sjukvård, akademi och industri. Dagens studenter har andra krav och vill förstå hur man ska kunna använda just kursen i till exempel molekylär biologi. Därför har vi lagt till projektkurser med utmaningar och riktiga case som det sedan också visar sig att studenterna klarar av. Det leder till ett ökat självförtroende, roligare studier och bättre resultat hos studenterna, berättar Anna Fahlgren.
På Biomedicinprogrammet använder man sig också av Syllabus Survey, en utvärdering med frågor kring olika delar i det här ramverket, som att kunna planera och genomföra projekt, jobba i team, teknisk apparatur, kommunikation med mera. Utvärderingen svarar aktiva studenter och avnämare på.
– Då frågar man vad studenterna tror är viktigt när de kommer ut och vad avnämarna tycker är viktigt. Sedan kan vi jämföra mellan industri, akademi och sjukvård.
Finns det några utmaningar eller fallgropar med den här metoden?
– Utmaningen är att kunna se det enklare än man tror att det är. Nyckeln för oss var att vi förstod funktionen av det och hur klockrent det är, så det är bra att ta kontakt med någon som jobbat med CDIO innan för att få en bakgrund. Det vore dumt att inte använda CDIO mer än vad som görs idag, även på icke-tekniska utbildningar. Det är som samordnaren för CDIO säger: det är egentligen bara strukturerat sunt förnuft!