Annika Egan Sjölander har arbetat med relevansbedömning av forskarutbildningar vid Umeå universitet. Till vardags är hon lärare och forskare i medie- och kommunikationsvetenskap och har tidigare varit föreståndare för den Humanistiska fakultetens forskarskola.
Hon har provat metoden fokusgrupp där deltagarna har bestått av arbetsgivare i regionen. Diskussionen i fokusgrupperna handlade om synen på- och rekryteringsbehovet av forskarutbildade inom humaniora och samhällsvetenskap.
Fokusgrupper är enligt Annika Egan Sjölander en beprövad metod som används länge inom forskningen. En av många fördelar med att använda sig av fokusgrupper är att det går att situationsanpassa metoden.
- Den kan verkligen användas som ett sätt att bedöma nuläget. Det behöver inte vara ett specifikt skede i en process utan metoden är väldigt flexibel. En annan fördel är att det är en metod som hjälper en att lära sig att lyssna.
Just att öva på att lyssna är något som Annika Egan Sjölander understryker som en viktig del i metoden.
Vad är bra att tänka på innan man inleder ett arbete med fokusgrupper?
- För att fokusera på rätt sak i fokusgrupperna måste man veta var man står i dagsläget och vad syftet är. En annan viktig grej är att man tänker på vem man vill samtala med och bjuda in. Att lägga ner lite energi på att välja ut rätt personer och också tala om för dessa att just de är viktiga och varför man valt dem är bra att tänka på innan. I vår fokusgrupp hade vi potentiella arbetsgivare.
Vad är viktigt att tänka på under arbetet med fokusgrupper?
- Det öppna samtalsklimatet, att man lyssnar och låter diskussion vara fri. Det är viktigt att inte lägga sig i för mycket men om det blir tyst ska man vara beredd på att så småningom hjälpa folk komma vidare med förberedda frågor. Den som leder samtalet behöver nödvändigtvis inte vara någon som är kopplad till utbildningen, utan det kan snarare vara en fördel med någon som är lite mer opartisk. Annars kan det hända att man börjar förklara och försvara vissa saker.
Annika Egan Sjölander berättar också att det måste finnas en plan för vad man gör efteråt, hur det material man fått in ska användas. På grund av coronapandemin fick de göra om upplägget mitt i och har kompletterat studien med ett par enskilda intervjuer med potentiella arbetsgivare. Annika Egan Sjölander konstaterar också att man fått ut mycket matnyttig information.
- Det krävs väldigt mycket mer dialog med potentiella arbetsgivare innan man kan bedöma innehållet i våra forskarutbildningar mer exakt, men vi har fått fram att det finns stor potential för att öka interaktionen till exempel genom att samverka under utbildningen. Vårt nästa steg är att ta det här vidare så att resultaten blir använda inom ramen för universitetets fortsatta arbete.
Finns det några eventuella fallgropar med den här metoden?
- Det kan vara att man inte klarar av att lyssna och ta in det deltagarna säger, eller att det blir fråga och svar istället för en diskussion. En annan utmaning kan vara att hitta rätt personer till fokusgrupperna. Det gäller särskilt när man ska fokusera på något ämne som är nytt och obeprövat eller inte så givet. Man kan aldrig riktigt veta heller om man hittat rätt personer. Det är också jätteviktigt att man tänker på att fördela ordet mellan deltagarna så att alla får komma till tals. Det gäller att skapa ett samtalsklimat som innebär att man leder utan att synas.