Att leda ett universitet innebär ett lagarbete där sammansättningen av kompetenser och individer spelar stor roll. Det vilar i grunden på samma princip som att skapa dynamik i en forskargrupp eller i ett lärarlag. Det är viktigt för mig att hela universitetets bredd också finns representerad i universitetsledningen. Jag har haft ett mycket givande samarbete med mitt ledningsteam under de år jag hittills haft glädjen att vara rektor för Umeå universitet, där våra olika kompetenser och ämnesbakgrunder på ett fint kompletterat varandra.
Hans Adolfsson, rektor vid Umeå universitet
Foto: Mattias Pettersson
Heidi Hansson, som haft rollen som vicerektor i drygt sex år, väljer nu att återgå till sin professorstjänst i några år innan hennes kommande pensionering. Heidi har med sin humanistiska bakgrund och stora erfarenhet lett universitetets arbete inom såväl utbildning som inom lika-villkor på ett utomordentligt bra sätt. Det är tråkigt att förlora en mycket kompetent medarbetare men samtidigt är jag säker på att Heidi kommer att vara kvar vid universitetet och fortsätta att bidra till att vi utvecklas. Tack Heidi för att jag fått möjlighet att jobba tillsammans med dig under de här åren!
När Heidi nu lämnar sin post välkomnar jag i stället Cathrine Norberg som ny vicerektor för utbildning. Cathrine är liksom Heidi professor i engelska och arbetar för närvarande som prorektor vid Luleå tekniska universitet. Det betyder att vi även fortsättningsvis kommer att ha en bred kompetens inom universitetsledningen, och att hon dessutom redan har erfarenhet av ledningsarbete på övergripande universitetsnivå är en stor fördel. Det finns många utmaningar i vår närmaste framtid att ta tag i, och det känns tryggt att även i fortsättningen vara omgiven av en rutinerad universitetsledning.
Sverige har precis fått en ny regering på plats och även om det så kallade Tidöavtalet inte innehåller alltför mycket som direkt påverkar universitets- och högskolesektorn, så väcker innehållet i avtalet en del frågor. Bland annat nämns reformering av såväl socionomutbildningen som ämneslärarutbildningen. Politisk klåfingrighet som når hela vägen in i utbildningarnas innehåll och utformning rimmar mycket dåligt med den akademiska frihet som jag tidigare tagit upp i bloggen och det är med stor oro som jag blickar fram emot vad detta kan innebära. Såväl Cathrine som jag själv är djupt engagerade i lärarutbildningsfrågor på nationell nivå och vi kommer noga att följa vad som händer med dessa förslag.
Det omställningsstudiestöd som införs från och med vårterminen 2023, för att underlätta för redan yrkesverksamma att ta chansen till utveckling och kompetenshöjning, kommer antagligen också att leda till ett högre söktryck till universitetets program och kurser. Om det blir så kommer vi att behöva vara beredda på att föra en diskussion om nya resurser och fler studieplatser.
En utmaning som inte är ny men alltjämt aktuell är den pågående samhällsomvandlingen i och med de stora industrisatsningar som görs i norr. Cathrine med sin erfarenhet från Luleå tekniska universitet är förstås redan väl förtrogen med detta, och hon blir en tillgång för oss även inom detta område.
Det är viktigt att personer i en ledningsgrupp kompletterar varandra. Jag ser kompetens och personlighet som de viktigaste komponenterna. När Hans Wiklund började som universitetsdirektör blev vi plötsligt två stycken Hans i ledningsgruppen. Jag har oftast kallats för Hasse i alla sammanhang, så för mig var det helt naturligt att ta med mig det in i ledningsgruppen. Nu blir det Katrine och Cathrine! Frågan är hur vi namnledes ska lyckas särskilja på dem? Även små problem är något som behöver lösas. Tur att universitetets ledningsgrupp står redo att klara alla typer av utmaningar som kommer i vår väg.