Norra Sverige har ofta betraktats som en resursperiferi som har försett andra delar av landet med viktiga råvaror. Inkomsterna från försäljningen av dessa råvaror har huvudsakligen skapat nytta utanför regionen, medan den norra landsändan har kämpat med avfolkning och arbetslöshet.
Denna situation har norra Sverige gemensam med andra perifera regioner i Arktis. När den pågående nyindustrialiseringen förnyar intresset för de norrländska resurserna är det därför särskilt intressant att se hur liknande utmaningar tacklas i andra regioner.
Dieter Müller, vicerektor vid Umeå universitet
Foto: Mattias Pettersson
Mot denna bakgrund organiserade Västerbottens landshövding Helene Hellmark Knutsson en delegationsresa till västra Kanada, eller för att vara mer exakt till Whitehorse och Vancouver. Tillsammans med företrädare för Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), Region Västerbotten, Umeå kommun och skogsindustrierna hade jag möjlighet att följa med på denna resa. På plats träffade vi representanter för Yukon University och University of British Columbia, regionala regeringar, urfolkens självstyre och näringslivet. Diskussionerna kretsade mycket runt naturresursexploatering som markanvändning i relation till mindre samhällen och inte minst också urfolken.
Även i västra Kanada ökar just nu intresset för mineraler och skogsråvaran vilket har lett till konkurrens om markanvändning och större energibehov. De stora avstånden kräver nya regionala lösningar för energiförsörjning. I synnerhet när det gäller skogsanvändningen blir det också tydligt att idéerna för regionens framtida utveckling skiljer sig mellan olika aktörer. Precis som i Sverige finns aktörer som förespråkar ett ökad skydd, dels för naturens egenvärde och dels för skogens förmåga att binda kol, liksom andra aktörer som i stället ser möjligheter att genom smart skogsbruk optimera kolinlagringen. Dessa likheter öppnar för erfarenhetsutbyten och samarbeten mellan regioner som utmärker sig också genom starka traditioner inom mångvetenskaplig skogsforskning.
I Whitehorse ingick också ett besök på konstutställningen Arctic Highways som visar hur urfolkskonstnärer bearbetar industriella intrång i deras nordliga hemregioner. Här syns uppenbara likheter när resursexploatering hotar människors traditionella sätt att försörja sig på olika platser i Arktis. Utställningen understryker även behovet av att rådfråga och kompensera lokalbefolkningen när större ingrepp i miljön görs. Sådana förfaranden är betydligt mer utvecklade – om än inte perfekta – i Kanada, vilket representanterna för urfolken också kunde vittna om. Exploatörer behöver ha en "social license to operate" som endast erhålls när miljökonsekvenser såväl som sociala konsekvenser av industrisatsningar hanteras på ett tillfredsställande sätt. Utställningen flyttas för övrigt runt ett tag i Nordamerika innan den så småningom får ett permanent hem i Granö i Västerbotten.
Yukon University har först nyligen gjort resan från att vara en utbildningsinriktad högskola till ett universitet med forskningsambitioner. Universitets roll för allehanda regionala och lokala utvecklingsprocesser och för arbetsmarknaden är uppenbar och forskningen utmärker sig därför genom regionalt engagemang. Territoriets storlek är nästan lika stort som Sverige men har endast drygt 40 000 invånare, vilket innebär att distansutbildning är en förutsättning för att kunna nå studenter i samhällen som endast kan nås med flyg. Här finns erfarenheter av att nå grupper som inte enbart geografiskt har stått långt ifrån högskoleutbildning.
Visste du för övrigt att Umeå universitet ingår tillsammans med många universitet i Kanada i ett nätverk som heter University of the Arctic? Inom ramen för dess tematiska nätverk för forskning och genom utbytesavtalet north2north öppnas många möjligheter för intressanta och relevanta samarbeten med en region som delar många av de utmaningar och möjligheter som återfinns även i dagens arktiska Sverige.