Varför är akademisk frihet en grundpelare för att säkra demokrati?

Akademisk frihet och institutionell autonomi är frågor som verkligen ligger högt upp på agendan just nu. Jag har de senaste två veckorna deltagit i två internationella möten där just detta tema livligt har diskuterats.

I början av den här veckan deltog jag tillsammans med över 60 rektors- och vicerektorskollegor från Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige i Nordic University Days 2022 (NUD-22) i Bryssel. Under två dagar diskuterades EU:s agenda för forskning, utbildning och innovation tillsammans med Sveriges EU-ambassadör, parlamentsledamöter och ledande personer inom EU:s direktorat för utbildning och forskning. Ett genomgående tema för de olika sessionerna kom att handla om akademisk frihet, akademiska värden och EU:s positionering i världen. Alla är rörande överens om att just akademisk frihet är en grundpelare för att säkra universitetens roll som demokratibärande och kritiska institutioner i Europa. Forskningens och utbildningens frihet är en garant för att säkra ett öppet och demokratiskt samhälle. Samtidigt ser vi att just den akademiska friheten är hotad på många håll runt om i världen, också i vår direkta närhet. Som universitet har vi ett tydligt samhällsansvar och internationella utbyten behövs för att vi tillsammans ska kunna stå upp för grundläggande akademiska och demokratiska värden.

I EU-kommissionens strategi för europeiska universitet är en av grundpelarna att lärosätena ska vara "lighthouses of our European way of life", de europeiska värdena är något som europeiska lärosäten förväntas betona vid internationella samarbeten. Just denna mycket eurocentriska syn kanske fungerar bra så länge vi samarbetar med lärosäten inom Europa, men forskning och utbildning är global och hur ska vi då förhålla oss vid internationella utbyten med lärosäten utanför Europa – där vi kan möta andra värden. I det sammanhanget är det betydligt bättre att luta sig mot Magna Charta Universitatum 2020 (MCU), en internationell deklaration om akademisk frihet och universitetens roll i samhället som undertecknats av mer än 900 lärosäten från hela världen. Umeå universitet som en av undertecknarna står tydligt bakom de principer som adresseras i MCU om att lärosäten ska vara oberoende av alla politiska, ideologiska och ekonomiska maktgrupperingar. Samtidigt, menar deklarationen, har lärosätena ett ansvar i att axla sitt samhällsansvar, motverka intolerans och vara öppen för dialog.

Under förra veckan arrangerade South Africa Sweden Academic Forum (SASUF) en digital konferens med mer än 100 workshops. Umeå universitet är ett av 14 svenska lärosäten som tillsammans med 26 sydafrikanska lärosäten utgör SASUF. Jag hade förmånen att delta i det ledarskapsforum som inledde konferensen, för att tillsammans med rektorskollegor från Sydafrika och Sverige diskutera betydelsen av akademisk frihet och institutionell autonomi. Intressant är att den institutionella autonomin i vissa delar är starkare i Sydafrika jämfört med i Sverige.

Akademisk frihet står även högt på agendan hos Sveriges universitets- och högskoleförbund (SUHF). Inom SUHF har vi beslutat om ett positionspapper som tydliggör vårt ställningstagande rörande ett utökat konstitutionellt skydd av akademisk frihet och lärosätenas självrådighet. För lite drygt ett år sedan breddades högskolelagen från att "bara" skydda forskningens frihet till att också inkludera den akademiska friheten. I lagen definieras att "i högskolornas verksamhet ska som allmän princip gälla att den akademiska friheten ska främjas och värnas" och sedan följer att forskningsproblem fritt får väljas, forskningsmetodik fritt utvecklas och resultat fritt får publiceras. SUHF anser att även utbildningens frihet måste ingå i begreppet akademisk frihet, att den akademiska friheten måste grundlagsskyddas, och att det inte bara är lärosätenas uppgift att främja och värna densamma.

Jag har nu äran att leda en expertgrupp inom SUHF som har till uppgift att arbeta med dessa frågor. För att skydda den akademiska friheten måste vi öka den institutionella autonomin. Akademiska institutioner måste ha friheten att sköta sin kärnverksamhet utan rädsla för samhällelig, politisk eller religiös inblandning. Det är en förutsättning för att universiteten ska kunna ta sitt viktiga samhällsansvar fullt ut. Det är inte oproblematiskt att både vara en akademisk institution och samtidigt en statlig myndighet.

Vi lever i en tid när akademisk frihet inte går att ta för givet, där vetenskapliga rön misskrediteras och universitetens oberoende utmanas. Därför är jag övertygad om att den kraft som skapas genom internationella möten och erfarenhetsutbyten gör att universiteten står starkare i arbetet med att värna den akademiska friheten.