Under 2022 pågick ett intensivt arbete med att identifiera Umeå universitetets starka profilområden inom forskning, inför en nationell ansökningsomgång initierad av den förra regeringen i forskningspropositionen 2020. Sedan dess har Sverige som ni alla vet en ny regering på plats.
Än så länge har vår sektor inte fått något klart besked om hur regeringen ställer sig till genomförandet av profilområden som nationell fördelningsmodell. Som universitetets rektor nyligen bloggade om kommenterade utbildningsministern under Steningeviksmötet att profilområdesfrågan är intressant, men att han ser svårigheter med att genomföra det i praktiken.
Katrine Riklund, prorektor vid Umeå universitet
Foto: Mattias Pettersson
Det vi däremot vet om den nationella processen framåt är att forskningsfinansiärernas ursprungliga tidsplan inte längre är aktuell, eftersom vi enligt den redan skulle ha skickat in namn på de profilområden vi ville lyfta i universitetets ansökan.
Innebär det en risk för att vi som lärosäte har lagt ner arbete i onödan? Nej, det tycker jag inte. Redan från starten var Umeå universitets syfte i arbetet med profilområden att förbereda oss inför en kommande utlysning och samtidigt att utveckla vårt forskningsstrategiska arbete, för att stärka kvalitet och konkurrenskraft.
Arbetsgruppen för profilområden, lämnade i november 2022 över sitt förslag på starka profilområden till universitetsledningen. Arbetsgruppen var sammansatt av forskare från alla fakulteter och Lärarhögskolan och leddes av rektors rådgivare Marianne Sommarin med hjälp av handläggare från Planeringsenheten. Arbetet påbörjades genom att verksamheten fick lämna förslag till profilområden. Därefter arbetade gruppen med att i linje med kriterierna i de forskningsfinansierande myndigheternas rapport (Kvalitetsbaserad resursfördelning – Vidareutvecklat förslag till ny modell, maj 2022) utveckla de inkomna förslagen till starka profilområden.
Under våren hölls tvärvetenskapliga diskussioner, det gjordes bibliometriska analyser och arbetsgruppen arbetade vidare med de dryga 20-talet inkomna förslagen. Tre profilområden bedömdes vara så välutvecklade att de var mogna för ansökan. Arbetsgruppen identifierade även tre områden som i vissa hänseenden behöver utvecklas innan de bedöms vara tillräckligt mogna. Under arbetets gång har nya konstellationer skapats och arbetats in i profilområdena och perspektiv utbyttes på det sätt som behövs för att stärka akademisk utveckling. Vi har sett att det är en utmaning att skapa tvärvetenskapliga profilområden, särskilt i skärningen mellan Teknisk-naturvetenskaplig fakultet/Medicinska fakulteten och Humanistisk fakultet/Samhällsvetenskaplig fakultet. Där har vi byggt på kunskapen och kommit en bit på vägen. Arbetet med profilområden kan inte bli en engångsföreteelse, utan arbetet med att skapa förutsättningar för konkurrenskraftig interdisciplinär forskning och utbildning måste fortgå.
Men nu när denna del av arbetet är gjort, finns ingen information om den nationella ansökningen för kvalitetsbaserad fördelning av anslagsmedel till profilområden kommer att bli av. Trots det är vi helt överens om att vi ska ta vara på det arbete som är gjort. Vi behöver arbeta vidare med den entusiasm och det engagemang som präglat diskussionerna för att stärka samarbeten och skapa än starkare forskning vid vårt universitet. Det bör påpekas att just profilområdessatsningen är en satsning på starka områden och innefattar forskning och i förlängningen även utbildning. Diskussioner om hur Umeå universitet tar arbetet vidare internt har påbörjats med fakultetsledningarna och det kommer att bli en fortsättning.
Som universitet förhåller vi oss givetvis till och agerar utifrån regeringens satsningar, oavsett om de rör profilområden, strategiska forskningsområden (SFO) eller något annat. Oavsett vill vi alltid uppnå forskning och utbildning av högsta kvalitet.