Den senaste tiden har jag haft fokus på den debatt om hur akademisk frihet och autonomi riskerar att påverkas vid Sveriges lärosäten efter att regeringen kortat mandatperioden och på sikt vill påverka valet av personer till styrelserna. Min och mina rektorskollegors kritik handlar dels om hur kort framförhållning regeringen har haft att kommunicera förändringen, vilket vi upplever som respektlöst, dels att vi ser en tydlig risk att lärosätens självbestämmande påverkas.
37 rektorer vid landets lärosäten står tillsammans bakom en skrivelse till regeringen där vi riktar skarp kritik mot regeringens beslut om att korta mandatperioden. Men det viktigaste är den principiella förändringen som regeringsbeslutet medför: förändringen av en nomineringsprocess till lärosätens styrelse som fungerat bra och balanserat mellan å ena sidan att universitet och högskolor (de flesta) är myndigheter med allt vad det innebär, å andra sidan måste få ha frihet att bedriva forskning och utbildning även inom områden som kan upplevas som obekväma.
Hans Adolfsson, rektor.
Foto: Mattias Pettersson
Regeringens argument för att korta mandatperioden är att Sveriges säkerhetspolitiska läge är allvarligt, och att säkerhetspolitisk kompetens ska in i styrelserna. Jag håller med om att det säkerhetspolitiska läget är allvarligt och påverkar Umeå universitet och andra lärosäten. Men det är inte en ökad politisk styrning som är lösningen, utan det finns andra saker universiteten kan arbeta vidare med.
Den debatt som nu pågår har bred förankring i lärosätes-Sverige och är viktig för ett demokratiskt samhälle. I skrivelsen till regeringen skrev vi bland annat att: "Fri akademi, fria domstolar, fri och konst och fri press är alla grundstenar i upprätthållandet av det demokratiska systemet och värnandet av mänskliga rättigheter [...]"
Landets rektorer samlades till ett möte med utbildningsminister Mats Persson i onsdags där beslutet om styrelserna var en central fråga. Ministern betonade att beslutet var extraordinärt, men befogat av det rådande geopolitiska läget. Däremot var han tydlig i att han inte håller med om den kritik som förts fram om att beslutet i sig också är ett hot mot den akademiska friheten.
Det är i högsta grad anmärkningsvärt att den som är satt att leda regeringens politik inom det högre utbildningsområdet inte ser att ett sådant beslut innebär en direkt ökad politisk styrning. Säkerhetspolitisk kompetens idag, vad blir då nästa steg, vilken kompetens behövs imorgon? Politiska beslut som direkt får påverkan på lärosätenas självständighet och därmed också den akademiska friheten!
Jag vill avslutningsvis passa på att upprepa det jag sagt tidigare. Umeå universitet riktar ingen kritik mot de externa ledamöter eller den styrelseordförande som precis påbörjat sin mandatperiod. Tvärtom – jag ser verkligen fram emot att samarbeta med den nya styrelsen och jag välkomnar dem varmt till Umeå universitet.
Tillsammans har vi – styrelse och ledning, medarbetare och studenter, ett fortsatt viktigt arbete med att värna den akademiska friheten och den institutionella autonomin.