En större medvetenhet växer fram i Sverige om behovet av etisk reflektion inom organisationer, företag och förvaltning. Uppmärksammade skandaler som Paolo Macchiarinis luftstrupstransplantationer på Karolinska sjukhuset visar att jakten på framgång och status ofta förblindar. Det var Macchiarini själv som opererade in luftstruparna på flera patienter trots dåliga utsikter och undermåliga tester.
Men Macchiarini fick sin tjänst och sin finansiering av Karolinska institutet och han försvarades länge av såväl flera företrädare för denna framstående forskningsinstitution som av ansedda tidskriften The Lancet, där hans resultat publicerats trots flera formella brister. Man kan därför med fog tala om ett systemfel som går djupare än en enskild persons brister.
Det är positivt att fallet har utretts ordentligt och särskilt att en oberoende kommittee granskat och riktat kritik mot hur ledningen för Karolinska institutet agerat i frågan.
Macchiarini-fallet är bara ett exempel på hur människor i ledande ställning kan prioritera vinning för sig själva eller sin organisation framför grundläggande moraliska hänsyn. Bland andra exempel de senaste åren finns också Volkswagens manipulation av programvaran i bilar för att klara avgaskontroller, den omfattande skatteflykt och skatteplanering som avslöjades av de så kallade Panama papers, och nu senast företaget Cambridge Analyticas icke-sanktionerade insamling av personliga uppgifter via Facebook samt misstänkta smutskastningskampanjer mot politiker för att manipulera val.
I Sverige har fackförbundet Kommunal bekostat ledningens omfattande nöjesliv, Riksrevisionen har rekryterat chefer i strid med sina egna regler och nu senast har Svenska Akademien splittrats och årets nobelpris i litteratur ställts in, efter att Akademien förhållit sig passiv till det faktum att man finansierat en dubiös klubbverksamhet där mycket tyder på att det skett sexuella övergrepp.
Skadorna som dessa beteenden orsakar går långt utöver de omedelbara, eftersom förtroendet för samhällets institutioner och mer allmänt den sociala tilliten i samhället sjunker.
Detta gör i sin tur att människor i allmänhet blir mer benägna att otillbörligt gynna sig själva och mindre benägna att solidariskt bidra till att upprätthålla system som i förlängningen gynnar alla. Skandalerna leder också ofta till generell misstro mot politiska och ekonomiska eliter och i förlängning mot demokratin som samhällsskick.
Ett sätt att möta detta problem är att utbilda de som har och kanske särskilt de som i framtiden kan förmodas få viktiga positioner i samhället. Flera krav på sådana utbildningar har väckts den senaste tiden. Ett exempel är att Britta Lejon, ordförande i fackförbundet ST, för ganska precis ett år sedan på DN Debatt (14/4) föreslog att universiteten ska utbilda alla statstjänstemän i frågor om myndighetsutövning, offentlighetsprincipen, sekretess, bisysslor och meddelarskydd.
Ett annat är att professorerna Lennart Levi och Bo Rothstein ett halvår tidigare på DN Debatt (31/10 2016) fastslog att "många personer i förtroendeställning tycks sakna en fungerande etisk kompass" och uppmanade alla Sveriges universitet och högskolor att "etiksäkra" sina utbildningar genom att integrera utbildning i etik. Levi och Rothstein har varit med om att formulera den så kallade Poznan-deklarationen, en internationell deklaration från 2014 som stöds av ett stort antal universitet världen över samt NGOs som exempelvis Transparancy International. Poznan-deklarationen beskriver, utifrån aktuell forskning, problemet med korruption bland personer i viktiga positioner, den skada denna korruption orsakar, samt hur utbildning kan organiseras som en effektiv motåtgärd.
Den etikundervisning som efterlyses av dessa personer är konkret, i stor grad baserad på fallstudier. Sådan undervisning kan bedrivas på två olika vis: Dels kan personer med relevanta erfarenheter och/eller en stark egen moralisk kompass reflektera mer eller mindre fritt över svåra situationer som kan uppstå. Detta är en sorts lekmanna-undervisning i etik som kan ha sina poänger, den kan exempelvis ge studenterna förebilder och kan engagera dem i reflektion över viktiga och relevanta frågor.
Alternativet är emellertid att följa gängse praxis inom universitetet och låta undervisning i etik bedrivas av lärare med teoretisk kunskap i etik, som kan undervisa utifrån gedigna akademiska kunskaper och aktuell forskning. Fördelen med detta angreppssätt är att läraren kan presentera och förklara en bred uppsättning teorier om sådant som rättvisa, ansvar, risker och konsekvenser, och kan analysera såväl allmänna teorier som konkreta fall utifrån de metoder som används inom forskningsfronten. (Se vidare docent Daniela Cutas reflektion kring dylik undervisning).
Det är i Sverige idag mycket stor skillnad på i vilken grad yrkesutbildningar innehåller inslag av etik och i vilken grad de har tillgång till kvalificerade lärare i etik. På KTH har alla blivande civilingenjörer minst en veckas etikstudier på schemat, medan etik helt saknas på vissa andra motsvarande utbildningar. På Karolinska institutet finns ett centrum för hälso- och sjukvårdsetik med sex anställda lärare och forskare och i Uppsala har Centrum för forsknings- och bioetik omkring femton anställda lärare och forskare, medan Umeå universitet och Umeå universitetssjukhus saknar någon motsvarande funktion.
Filosofiämnet vid Umeå Universitet bedriver idag en omfattande utbildning i etik. Vi har tio fast anställda professorer och lektorer i filosofi, varav sex har inriktning mot praktisk filosofi, d.v.s. moralfilosofi och politisk filosofi. Bland dessa finns experter inom moraliskt ansvar, individens frihet och värdighet, miljöetik, medicinsk etik, forskningsetik, folkhälsoetik, riskfilosofi, samt etikundervisning. Etik är ett centralt inslag inom grundutbildningen i filosofi, såväl för de som läser fristående kurser som de som läser vårt kandidatprogram i filosofi och samhällsanalys. Utöver våra egna utbildningar bedriver vi etikundervisning inom exempelvis lärarprogrammet, läkarprogrammet och för vissa blivande ingenjörer.
Inom forskarutbildningen undervisar vi i forskningsetik och vetenskapsteori på teknisk-naturvetenskaplig fakultet. Våra lärare har också erfarenhet av ett undervisa i etik för ekonomistudenter på Handelshögskolan i Umeå, för ingenjörsstudenter på KTH och på Örebro universitet, samt för läkarstuderande på Karolinska institutet. Vi är beredda att bidra med ytterligare undervisning i etik om efterfrågan finns.
För närvarande pågår ett brett värdegrundsarbete vid vårt universitet, initierat av rektor. Det är utmärkt. Kanske är en anslutning till Poznan-deklarationen en möjlighet värd att beakta i det sammanhanget. Oavsett detta så vill vi uppmana våra kollegor inom andra ämnen vid universitetet att åtminstone göra ett aktivt och informerat val kring huruvida etik ska ingå i era utbildningar och huruvida ni i så fall ska anlita lärare och forskare i etik för att ge sådan undervisning.
/Lärare i filosofi vid Umeå universitet genom Kalle Grill