Enligt Nationalencyklopedin är tillit en "sedimentär bergart som bildats genom att morän, dvs. avlagringar från en inlandsis eller glaciär, hårdnat". Nu är det ju inte det utan någon av synonymerna förtroende, förtröstan, tillförsikt, förlitan, tilltro som det handlar om här. Eller kanske också om någon av motsatserna till tillit: misstro, skepsis.
Som jag har förstått det (eller, det var faktiskt Magnus Blomgren på Statsvetenskap som berättade det för mig) är det här med tillitsbaserad styrning inte en diskussion som uppstått bara just här och nu hos oss på Umu. Det är också mer av ett sammanträffande att det sker samtidigt som vi diskuterar en ny vision. Istället umgås mer eller mindre hela sektorn med de här tankarna för närvarande. Min gissning (och den är bara min egen) är det kanske är någon slags motreaktion mot allt prat som kretsar kring detaljuppföljning, utvärderingar, rapportering etc som tidigare varit (är?) det rådande idealet.
Men oavsett sektorn i stort, och kanske hela universitetet i stort, så kokar tillit ändå ner till att jag som individ måste göra ett ställningstagande. Ett eget, personligt och överlagt ställningstagande: Är jag beredd att lita på mina kollegor, mina medarbetare och mina ledare? För när jag tar det beslutet att ha tillit, så gör jag det utan att exakt veta konsekvenserna. Konsekvenserna som dyker upp, ja, de får jag hantera med tillit. Om tillitsbaserad styrning bara handlade om att få ett mandat och sedan dra iväg, då hade det ju rymts inom en vanlig delegationsordning.
Förtroende kan man förtjäna, och det är kanske likadant med tillit. Eller så är tillit precis som kärlek, det behöver vara ömsesidigt för att det ska vara någon vits med det och leda till någon rosaskimrande framtid. Villkorslös kärlek, det får man väl endast från (sina egna) små barn och husdjur. Villkorslös tillit? Nej, det kommer det nog inte att bli fråga om. Även tillitsbaserad styrning, är ju styrning. Det är inte som att ha föräldrafritt hemma.
Inom kommunikationsområdet använder vi ibland kundresan som en metod. Kundresan handlar om att kliva in i rollen som kund eller målgrupp och utifrån det perspektivet kartlägga och utveckla de olika steg som behövs för att göra ett köp, utföra en uppgift eller ta ett beslut.
Att bestämma sig för att ha tillit är också att ta ett beslut. I den kundresan är vi alla kunder och det kommer att handla mindre om vad vi kan få, och mer om vad vi måste göra. Har du funderat över vad som kommer att krävas av dig?
//Gunilla Stendahl, Kommunikationschef