Miljöskydd

Den laborativa verksamheten är anmälningspliktig och omfattas därför av förordningen om verksamhetsutövarens egenkontroll.

I miljöbalken anges några övergripande principer för all verksamhet som kan påverka miljön och människors hälsa:

• Bevisbörderegeln innebär att den som ska bedriva eller bedriver en verksamhet ska kunna bevisa att hänsynsreglerna uppfylls.
• Kunskapskravet innebär att alla som bedriver en verksamhet måste skaffa sig den kunskap som behövs för att skydda människors hälsa och miljön mot skada eller olägenhet. Man ska också i förväg utreda konsekvenserna för miljön av ett visst handlande.
• Försiktighetsprinciperna innehåller tre olika principer:
  1. Miljöbalkens försiktighetsprincip som innebär att risker för negativ miljöpåverkan ska förebyggas.
  2. Princip om att förorenaren betalar (PPP) som innebär att en verksamhet ska bekosta nödvändiga miljöåtgärder.
  3. Principen om bästa teknik (BAT) som innebär att bästa möjliga teknik och konstruktion ur miljösynpunkt ska användas om möjligt och rimligt.
• Produktvalsprincipen innebär att kemiska produkter och biotekniska organismer som kan innebära risk för miljön eller människors hälsa ska ersättas av andra, mindre farliga produkter, om möjligt.
• Hushållnings- och kretsloppsprinciperna innebär att alla som bedriver en verksamhet ska:
  1. Hushålla med råvaror och energi.
  2. Utnyttja möjligheterna till återanvändning och återvinning.
  3. Använda förnybara energikällor i första hand.
• Lokaliseringsprincipen innebär att platsen för verksamheten ska väljas så att påverkan på miljön och människors hälsa minimeras.
• Skälighetsregeln innebär att det ska göras en avvägning mellan miljönytta och kostnader. Miljökrav som ställs på en verksamhet ska inte vara ekonomiskt orimliga. Den så kallade stoppregeln träder i kraft om kostnaderna för en miljömässigt motiverad åtgärd är för höga.
• Regeln om att verksamhetsutövaren är ansvarig för att avhjälpa en skada innebär att den som orsakat skada eller olägenhet är skyldig att avhjälpa denna.