Miljö och hållbarhet

Av Högskolelagens framgår att högskolorna i sin verksamhet ska främja en hållbar utveckling. Att klimatfrågan, Agenda 2030 och hållbar utveckling är viktiga framgår i universitetets vision.

Umeå universitets miljö- och hållbarhetsarbete tar avstamp i högskolelagens krav om att lärosäten i sin verksamhet ska främja en hållbar utveckling, Klimatramverket för universitet och högskolor med sikte på de globala hållbarhetsmålen i Agenda 2030. Det systematiska miljö- och hållbarhetsarbetet följer också miljöledningsförordningens krav. Arbetet konkretiseras i universitetets miljöpolicy, handlingsplan för klimat och hållbarhet samt regel för miljö- och hållbarhetsarbete. 

Organisation och roller

Universitetsstyrelsen fattar de övergripande miljöbesluten medan rektor är ytterst ansvarig för miljöarbetet.

Dekan ansvarar för miljöarbetet inom sina respektive fakulteter.

Prefekt, chef och föreståndare svarar för miljöledning och övrigt miljöarbete på sina respektive institutioner, enheter eller motsvarande. Dessa är också ansvariga för att verksamheten arbetar efter gällande lagstiftning och föreskrifter samt se till att nödvändiga tillstånd finns.

Miljösamordnarens uppgift är att stödja verksamheterna i miljöarbetet, genom att till exempel bevaka att centrala miljömål följs upp och uppdateras årligen. Miljösamordnaren är också kontaktperson gentemot andra myndigheter i övergripande miljöfrågor på universitetet.

Miljöskydd

Universitetets påverkan på den omgivande miljön och människors hälsa, styrs bland annat av miljöbalken (1998:808) med förordningar och föreskrifter. Den laborativa verksamheten är anmälningspliktig och omfattas därför av förordningen om verksamhetsutövarens egenkontroll

I miljöbalken anges några övergripande principer för all verksamhet som kan påverka miljön och människors hälsa:

Bevisbörderegeln innebär att den som ska bedriva eller bedriver en verksamhet ska kunna bevisa att hänsynsreglerna uppfylls.

Kunskapskravet innebär att alla som bedriver en verksamhet måste skaffa sig den kunskap som behövs för att skydda människors hälsa och miljön mot skada eller olägenhet. Man ska också i förväg utreda konsekvenserna för miljön av ett visst handlande.

Försiktighetsprinciperna innehåller tre olika principer

  • Miljöbalkens försiktighetsprincip som innebär att risker för negativ miljöpåverkan ska förebyggas
  • Princip om att förorenaren betalar (PPP) som innebär att en verksamhet ska bekosta nödvändiga miljöåtgärder.
  • Principen om bästa teknik (BAT) som innebär att bästa möjliga teknik och konstruktion ur miljösynpunkt ska användas om möjligt och rimligt.

Produktvalsprincipen innebär att kemiska produkter och biotekniska organismer som kan innebära risk för miljön eller människors hälsa ska ersättas av andra, mindre farliga produkter, om möjligt.

Hushållnings- och kretsloppsprinciperna innebär att alla som bedriver en verksamhet ska:

  • Hushålla med råvaror och energi 
  • Utnyttja möjligheterna till återanvändning och återvinning 
  • Använda förnybara energikällor i första hand.

Lokaliseringsprincipen innebär att platsen för verksamheten ska väljas så att påverkan på miljön och människors hälsa minimeras.

Skälighetsregeln innebär att det ska göras en avvägning mellan miljönytta och kostnader. Miljökrav som ställs på en verksamhet ska inte vara ekonomiskt orimliga. Den så kallade stoppregeln träder i kraft om kostnaderna för en miljömässigt motiverad åtgärd är för höga.

Regeln om att verksamhetsutövaren är ansvarig för att avhjälpa en skada innebär att den som orsakat skada eller olägenhet är skyldig att avhjälpa denna.

Frida Fjellström
2022-09-15