Laborativ verksamhet

Verksamheten på ett laboratorium är ofta förenad med risker som kan påverka människors hälsa och miljön. Ett förändrat arbetssätt eller ett nytt laboratorium ska alltid riskbedömas och skyddsåtgärder ordnas för att förebygga olycksfall och ohälsa.

Krav på kunskap

Den som arbetar inom laborativ verksamhet ska känna till och agera enligt lagar och regler. Chefen ansvarar för arbetsmiljöarbetet och ska se till att medarbetare och studenter har tillräcklig kunskap.

Du som anställd inom laborativ verksamhet ska känna till:

  1. Risker och skydd i din arbetsuppgift och vilka särskilda moment som kan innebära risker
  2. Övriga risker som finns på ditt arbetsställe och hur du kan undvika dem
  3. Rutiner för säkerhetsarbetet, t.ex. för ordning och reda, sanering och verksamhetsinstruktioner
  4. Saker som du ska tänka på innan du börjar en ny arbetsuppgift
  5. Var personlig skyddsutrustning finns, när och hur den ska användas, hur den sköts och vilka begränsningar den har
  6. Innebörden av olika märkningssymboler
  7. Förekomst och förvaring av dokument som krävs t.ex. riskbedömningar och säkerhetsdatablad
  8. Den lagstiftning och de regler som gäller för hantering av de förekommande riskkällorna
  9. Utrymningsplan enligt Arbetsmiljöverkets föreskrifter om arbetsplatsens utformning och hur du ska göra vid eventuellt larm
  10. Beredskapsplan för eventuella olyckor eller tillbud
  11. Hur du använder utrustning för brandsläckning samt vem som kan utföra första hjälpen och rutiner kring detta.

Om en olycka eller en skada inträffar ska du anmäla detta till din chef och en anmälan om arbetsskada eller tillbud ska upprättas.

Riskbedömning 

Innan en laborativ verksamhet påbörjas eller förändras ska den riskbedömas. Det gäller framförallt arbete där farliga kemiska produkter, biologiska smittämnen, GMM, strålkällor och brandfarliga varor hanteras men också då maskiner, apparater eller verktyg (t.ex. sprutor) används.

Riskbedömningen ska dokumenteras och förebyggande skyddsåtgärder ska vidtas. En verksamhetsledare har i uppgift att informera medarbetarna om riskbedömningens utfall. För arbetstagare är det en trygghet att själv genomföra riskbedömningar innan nya eller förändrade arbetsmoment.

Vid en riskbedömning bör hela arbetsmoment/laborationer riskbedömas, inte bara hanteringen av ett enskilt ämne. Farlighet, hygieniskt gränsvärde och gällande särskilda regler måste framgå. Riskbedömningen ska även omfatta i vilka mängder/koncentrationer ämnet förekommer och hur ämnet används (laborativa moment). Om CMR-ämnen hanteras (cancerframkallande, mutagena och reproduktionsstörande ämnen) ska alltid en utredning om att substituera ämnet inkluderas i riskbedömningen.

Hygieniska gränsvärden finns för ca 450 föreningar och dessas nivå i inandningsluften måste vara godtagbar utifrån de värden som anges i AFS:en om hygieniska gränsvärden.

Det finns också krav på periodiska mätningar av arbetsplatsluftens kvalitet om det finns risk för att andningszonen innehåller bly eller oorganiska blyföreningar, etylenoxid, kadmium eller oorganiska kadmiumföreningar, eller styren, vinyltoluen eller andra reaktiva monomerer som bildas vid esterplastframställning (undantag om arbete < 2 mån/år eller om försumbar mängd).

Risker kan begränsas genom att:

  • välja mindre farliga kemikalier, gaser, biologiska agens, strålkällor, som minimerar riskerna vid hantering (t.ex PRIO)
  • anpassa arbetsmetoder, lokaler, arbetsutrustning, plats, tidpunkt (t.ex. genom att utföra arbetet i ett slutet system,
  • använda processventilation, förlägga arbetet till tid/plats då endast berörd personal är på plats, eller att använda personlig skyddsutrustning), eller minimera/begränsa mängden av varje ämne/produkt etc.

PRIO-ett verktyg för substitution

Skyddsutrustning

Skyddsutrustning ska användas om riskbedömningen visar att sådan krävs. Skyddsutrustning som väljs måste vara specifik för ändamålet, och ofta framgår det av säkerhetsdatablad och leverantörsbeskrivningar vilken typ av skyddsutrustning som krävs för en viss hantering.

Läs mer om: Skyddsutrustning

Krav på samordning

Gemensamma arbetsställen ska ha en samordningsansvarig

För gemensamma arbetsställen, där till exempel både universitetet och landstinget verkar, ska det finnas en samordningsansvarig för frågor inom fysisk arbetsmiljö, brandskydd, säkerhet och miljö. Mellan Umeå universitet och Region Västerbotten finns en överenskommelse om att universitet ansvarar för samordningen av fysiskt arbetsmiljöarbete i lokaler där Akademiska hus är fastighetsägare och att Region Västerbotten i lokaler där de själva är fastighetsägare.

Överenskommelse/samordningsavtal mellan Umeå universitet och Region Västerbotten

Samordningsansvariga

Gravida och ammande arbetstagare

Arbetsmiljön för gravida och ammande arbetstagare ska särskilt undersökas, och risken för skadlig inverkan på graviditet eller amning eller för annan ohälsa ska bedömas. Om resultatet visar att det finns risker ska åtgärder genast vidtas för att undanröja dessa.

Om riskerna inte är möjliga att undanröja ska åtgärder som är rimliga eller praktiskt möjliga vidtas av arbetsgivaren för att ge kvinnan andra arbetsuppgifter.

En gravid eller ammande kvinna får inte sysselsättas i arbete som betraktas riskabelt. Till exempel får hon inte i sitt arbete riskera att exponeras för rubella eller toxoplasma om hon saknar fullgott immunitetsskydd mot dessa smittämnen. 

Personal som arbetar med joniserande strålning har en skyldighet att tidigt anmäla graviditet eller amning. Arbetsgivaren är skyldig att informera personalen om detta. Vid graviditet har den anställde rätt att kräva att arbetsgivaren ska erbjuda arbetsuppgifter som inte involverar joniserande strålning. Vid amning är arbetsgivaren skyldig att planera arbetsuppgifter så att arbetstagaren inte riskerar att få ett intag eller kontamineras med radioaktiva ämnen som medför att barnet exponeras för joniserande strålning.

En gravid, eller ammande, får heller inte exponeras för blyföreningar, det finns även restriktioner vid arbete med organiska lösningsmedel, cytostatika med mera.

Medicinska kontroller

Lagstadgade medicinska kontroller är ett samlingsnamn för olika medicinska åtgärder, till exempel läkarundersökningar och hälsoundersökningar. Det kan också vara provtagningar som man gör för att mäta halterna i kroppen av ett ämne som finns i arbetsmiljön, så kallad biologisk exponeringskontroll.

Läs mer om: Medicinska kontroller

Tillsynsmyndigheter

Myndigheterna kontrollerar även hur lagarna efterlevs genom s.k. tillsyn. Om lagstiftningen inte efterlevs, har tillsynsmyndigheterna rätt att tillrättavisa eller inrätta sanktioner mot en verksamhet, till exempel genom föreläggande, förbud, böter eller sanktionsavgifter.

  • Kommunala miljökontor, Länsstyrelsen, Läkemedelsverket kontrollerar efterlevnaden av olika delar av Miljöbalkens regelverk och EU-förordningen Reach
  • Arbetsmiljöverket kontrollerar efterlevnaden av arbetsmiljölagstiftningen inkl. AFS:ar och vissa delar av EU-förordningen CLP
  • Socialstyrelsen kontrollerar efterlevnaden av sina egna föreskrifter
  • Strålsäkerhetsmyndigheten kontrollerar efterlevnaden av sina egna bestämmelser
  • Den Kommunala räddningstjänsten kontrollerar efterlevnaden av Lagen om brandfarliga och explosiva varor
Frida Fjellström
2022-04-21