Avhandling: Deltagande tillvägagångssätt kan stärka vården

9 maj 2018

Forskning som engagerar människor, istället för att behandla dem som forskningsämnen, bidrar till att ge mer realistiska och accepterade resultat. Det visar Moses Tetui i sin avhandling vid enheten för Epidemiologi och global hälsa. I tre landsbygdsområden i Uganda har han studerat forskningsmetoden Deltagande aktionsforskning. 

Han fann att tillvägagångssättet främjar samarbete, kreativitet, övervakning av framsteg och uppnåelse av mål bland chefer inom hälso- och sjukvården.

Studien syftade till att undersöka strategier för att stärka kapaciteten hos hälsochefer på subnationell nivå utifrån deras egna perspektiv med fokus på metoden Deltagande aktionsforskning, PAR (Participatory Action Research).

Man hittade tre sammanhängande delprocesser för hälsochefernas kapacitetsförstärkning: professionalisering av hälsorelaterade roller, användandet av engagerande tillvägagångssätt för lärande och säkerställande av en stödjande arbetsmiljö.

PAR som ett engagerande sätt att lära sig upplevdes som en nyanserad uppvakningsstrategi för att stärka chefernas kapacitet. Å ena sidan kände sig de berörda engagerade, värderade, ansvariga, väckta och fick en känsla av ägande när de använde PAR. Å andra sidan kände de sig motstridiga, stressade och osäkra. För att motverka de oönskade erfarenheterna användes tolerans, riskmedvetenhet och samarbete. Denna nyanserade erfarenhet möjliggjorde för cheferna att förbättra kompetensen inom nyckelområden som samarbete, kreativitet, kontroll och måluppfyllelse som drivs av lyhördhet mot patienternas behov.
Utökade utrymmen för interaktion, uppmuntran till flexibilitet, bemyndigande av lokala chefer och främjande av reflektion och ansvarlighet möjliggjorde denna förbättring.

Slutligen fann man element som stödde utnyttjandet av PAR för att stärka kapaciteten hos hälsocheferna. Där ingick att dela målbilden, kompetent underlättande och social psykologisk säkerhet, aktivitetsintegration i organisationsförfaranden, organisationsstöd och stödjande extern övervakning.

Slutsatsen kunde dras att hälsocheferna har en central roll för att stärka hälso- och sjukvårdssystemen. Det är nödvändigt att formalisera hälsochefernas roll framför allt inom den offentliga sektorn. Detta måste följas av betydande investeringar i att utveckla och stärka kapaciteten för att göra hälsosystemen mer patientvänliga. Att stärka kapaciteten hos hälsochefer är en återkommande process som drar synergier från olika tillvägagångssätt. Processen stöds på formella utbildningar samt mer engagerande sätt att lära som PAR. Deltagande tillvägagångssätt är relevant för att hantera de komplexa utmaningarna som tynger hälsosystemen. Tillvägagångssättet borde dock tillämpas med en mer nyanserad uppskattning av utmaningarna när man använder den och elementen för att utnyttja den för att stärka hälsosystemen.

Detta var en kvalitativ studie med primär datainsamling och en litteraturöversikt. Individuella intervjuer, fokusgruppdiskussioner, granskning av dokument, observationer och möten genomfördes i tre landsbygdsområden i Uganda. Flera analysmetoder tillämpades.

Moses Tetui har en akademisk bakgrund inom samhällsvetenskap och folkhälsa från Makerereuniversitetet i Uganda, där han också arbetar delvis som forskare. Han disputerar 18 maj.

Redaktör: Ola Nilsson

Logga in för att kommentera och läsa kommentarer.