Trigeminusneuralgi, TN, är ett relativt ovanligt tillstånd av svåra smärtattacker i ena halvan av ansiktet. Sjukdomen beskrivs ofta som ett av de svåraste smärttillstånd vi känner till. Medicinsk behandling hjälper många patienter men långt ifrån alla.
De mest verksamma medicinerna har också inte sällan besvärande biverkningar. För ett betydande antal patienter måste man därför gå vidare med kirurgisk behandling. De senaste decennierna har i huvudsak fem olika kirurgiska metoder använts mot TN, varav ballongkompression av trigeminusroten, PBC, möjligen är den minst omskrivna i litteraturen. Pär Asplund vill därför i avhandlingen ge en bättre bild av PBC:s behandlingseffekt och biverkningar.
Efter PBC blir nio av tio helt fria från smärta och mediciner. Med tiden återfår dock fler och fler patienter sin trigeminussmärta och måste åter börja ta mediciner eller genomgå en ny operation. Mediantiden till återfall är 28 månader för alla med TN, och efter ett återfall kan proceduren vid behov upprepas. En mindre grupp patienter har TN kopplad till multipel skleros, MS. Dessa patienter förefaller ha något sämre resultat av PBC, men mot bakgrund av att de generellt anses mer svårbehandlade och att deras MS gör de kirurgiska valmöjligheterna färre, kvarstår PBC som ett gott behandlingsalternativ.
För att PBC skall ge långvarig smärtfrihet är den kirurgiska tekniken viktig, och då i synnerhet en adekvat placering och fyllnad av ballongen. Denna framträder då under operationen, med hjälp av röntgen i sidoprojektion, som en päronformad ballong. Denna bild är, förutom bättre smärtfrihet, också associerad med en känselnedsättning i den opererade ansiktshalvan. En sådan känselnedsättning är förväntad och helt eller delvis övergående inom ett halvår, ofta mindre. Hornhinnans känsel påverkas nästan aldrig, vilket är viktigt för att undvika skador på densamma.
Övriga biverkningar är mindre vanliga, men enstaka till ett fåtal fall av tillfälligt hjärtstopp, hjärnhinneinflammation, obehagskänsla, försvagad tuggmuskulatur, dubbelseende, munsår, lockkänsla för örat, blödning i kinden och stickhål i munhålan har noterats. Vissa av dessa kan förebyggas, medan andra utgör en beräknad risk. De flesta biverkningar är övergående.
Biverkningsprofilen för PBC är fördelaktig jämfört med en operationsmetod som har vissa likheter med PBC, nämligen glycerolblockad av trigeminusroten. Den senare leder i högre utsträckning till obehagskänsla i ansiktshalvan och nedsatt känsel i hornhinnan. Den avsedda behandlingseffekten med smärtfrihet är dock jämförbar mellan de båda metoderna.
Sammantaget konstateras att PBC är en effektiv och relativt säker metod för behandling av de patienter med TN för vilka medicinsk behandling inte är tillräcklig, och att den förtjänar sin plats i den operativa standardrepertoaren mot detta fruktade smärttillstånd.
Avhandlingens studie är en retrospektiv kohortstudie, inkluderande patienter opererade mellan åren 1986 och 2015 vid Norrlands Universitetssjukhus och Karolinska Universitetssjukhuset. Data har insamlats från en befintlig databas, från patientjournaler och röntgenbilder, samt genom telefonintervjuer.
Pär Asplund är född i Säffle men uppvuxen i Holmsund. Han arbetar idag som ST-läkare och medicinsk chef vid Bild- och funktionsmedicin i Västerbotten. Han har sedan tidigare även en fil kand i musikvetenskap.
Till avhandlingen
Om disputationen
Pär Asplund, Institutionen för farmakologi och klinisk neurovetenskap, försvarar fredag 17 maj kl. 13.00 sin avhandling Ballongkompression av trigeminusroten för behandling av trigeminusneuralgi. Favultetsopponent Marc Sindou, universitetet i Lyon, Frankrike. Huvudhandledare Tommy Bergenheim. Plats: Hörsal B, Unod T9, Norrlands universitetssjukhus.