För en tid sedan läste jag Lars Strannegårds bok Kunskap som känns. Strannegård som är rektor för Handelshögskolan i Stockholm vänder sig emot en allt för instrumentell syn på utbildning, där meningen begränsas till att möta arbetsmarknadens behov. Istället drar han en lans för ett modernt bildningsideal, som rymmer såväl spetsig faktakunskap som ämnesbredd och estetiska upplevelser genom bland annat arkitektur och konst.
Hans Wiklund, universitetsdirektör vid Umeå universitet
Foto: Mattias Pettersson
Utsikten från mitt kontor vittnar om universitetets utveckling. Från starten med de första byggnaderna för naturvetenskaperna på den södra delen av universitetsområdet i början av 1960-talet. Vidare till den stora etableringen med Samhällsvetarhuset, Humanisthuset, Universitetsbiblioteket och Förvaltningshuset i slutet av 1960- och början av på 1970-talet. Varefter det har skett en fortsatt utbyggnad och förtätning med en ständig ström av nya byggnader på huvudcampus.
På bekvämt promenadavstånd från huvudcampus invigdes 2012 också Konstnärligt campus med lokaler för Konsthögskolan, Designhögskolan, Arkitekthögskolan och Bildmuseet, och numera även universitetets science center Curiosum. Inom kort inleds uppförandet av ytterligare en ny byggnad på huvudcampus. Den ska rymma bland annat tentamenslokaler och studieplatser för universitetets 37 000 studenter, placeras i anslutning till Aula Nordica, och enligt planerna vara färdig för inflyttning våren 2025.
I arbetet som universitetsdirektör är en av de saker jag uppskattar mest de många kontakterna inom universitetet. Inte minst samtalen med universitetets forskare som ofta leder till nya insikter. Det kan gälla svensk-turkiska diplomatiska relationer på 1700-talet, coronavirusets egenskaper och hantering av pandemier, klimatförändringens inverkan på den arktiska floran, eller utveckling av nya nanomaterial för användning i produktion av förnybar energi. Studentkårernas representanter, ansvarstagande och engagerande, ingjuter hopp om framtiden. Även vid universitetsledningens institutionsbesök kan jag fascineras av bredden och djupet, liksom variationen, i universitetets forsknings- och utbildningsverksamhet.
En ambition jag har framåt är att i högre grad ta del av de många publika aktiviteterna på campus, såsom föreläsningar, debatter och kulturarrangemang. Jag ser särskilt fram emot panelsamtalet den 2 december om universitetets roll i samhällsomvandlingen i norr.
Från mitt fönster anar jag också Norra skenet. Den ikoniska skulpturen av hopsvetsade fyrkantrör i polerat, rostfritt stål som Ernst Nordin skapade 1969—1970, vilken jag förstår ska gestalta den kraft kunskapen och universitetet står för.
Häromdagen på väg hem efter jobbet gick jag förbi Universitetsbiblioteket, och slog mig ner en stund vid Torsten Renqvists träskulptur Känguru. Långbordet, de två bänkarna och kängurun i snidad asp. Idag är det svårt att förstå att detta konstverk var så omtvistat när det invigdes i slutet av 1970-talet att det efter en konflikt flyttades till universitetet.
På väg ut slår jag följe med Lage Lindells mäktiga muralmålning som sträcker sig 95 meter runt hörsalsrotundan i Samhällsvetarhuset. Människor i olika situationer, i olika positioner och i olika förhållanden till varandra – jag ser det som en hyllning till campuslivet!