Den forsknings- och innovationspolitiska propositionen är regeringens långsiktiga plan för prioriteringar inom forskning och innovation, inklusive vilka ekonomiska resurser som finns för varje satsning. Regeringen betonar att propositionens fokus är excellens, internationalisering och innovation. Innan den sista oktober kommer Umeå universitet lämna in sina förslag på vad Sverige bör satsa på under den kommande femårsperioden. Förutom forskningspolitiska prioriteringar vill regeringen även veta vilka forskningsprioriteringar som universiteten gör och hur universiteten arbetar med profilområden.
Hans Adolfsson, rektor Umeå universitet
Foto: Mattias Pettersson
Det är viktigt att vi vid Umeå universitet tar vara på möjligheten att lyfta forsknings- och innovationsområden där vi ser att vi vill, ska och har möjlighet att göra skillnad. Och det gör vi. Det har varit många givande diskussioner i strategiska råd och ledningsdialoger om vilka prioriteringar universitetet kommer att lämna in till regeringen. Vissa förslag har vi lyft tidigare, och andra är nya.
På en övergripande nivå vill Umeå universitet betona vikten av att stärka den akademiska friheten och den institutionella autonomin. Det här är ett viktigt område, inte minst med tanke på den senaste tidens utveckling med snabba politiska beslut som påverkat allt från lärosätenas styrelser, till att forskningsfinansiering dras in med kort varsel inom angelägna områden. Här krävs mer dialog och mindre detaljstyrning.
Universitetet vill även se förändringar som leder till att vi på allvar kan arbeta med internationalisering. Dagens geopolitiska situation är naturligtvis allvarlig och behöver beaktas, men Sverige och dess lärosäten behöver migrationsregler och tillståndshantering som möjliggör rekrytering av internationella studenter och kompetens, och inte som försvårar densamma.
För att ge universitetet ökad rådighet att göra egna strategiska prioriteringar föreslår vi att regeringen ökar basanslagen för forskning som andel av den totala forskningsfinansieringen. Dagens obalans mellan basfinansiering och konkurrensutsatta externa bidrag, kombinerat med krav på sam- och medfinansiering från vissa finansiärer som binder upp stora delar av basanslaget, leder till att strategiska beslut flyttas till aktörer utanför lärosätena.
Universitetet vill också se en förändring av processen för finansiering och prioritering av nationella forskningsinfrastrukturer som medför långsiktiga planeringsförutsättningar för såväl finansiärer som för lärosäten. Vi anser också att storskaliga forskningsinfrastrukturer som MAX IV ska finansieras direkt via statsbudgeten för att inte utarma satsningar på annan viktig forskningsinfrastruktur.
Utifrån vårt geografiska läge mitt i centrum för den pågående samhällsomvandlingen i norra Sverige vill vi påminna regeringen om att satsningar på forskning och högre utbildning behöver göras på fler platser än i mälardalsregionen, på västkusten eller i södra Sverige. Här kan Umeå universitet med sin bredd bidra på ett mycket konstruktivt sätt till både ny kunskap och kompetensförsörjning.
I slutet av oktober lämnar universitetet in förslaget till prioriteringar till Utbildningsdepartementet. Det här är inte enda gången universitetet har möjlighet att lyfta forskningsprioriteringar som är viktiga för oss som universitet, för samhället och för individen. Vi i universitetsledningen arbetar ständigt med att lyfta de här frågorna när vi har möjlighet. Precis som jag vet att många av er medarbetare även gör i olika forum. Tillsammans kan vi göra skillnad.