Universitetsledningen har arbetat på olika sätt för att stärka universitetets arktiska profil. Det ligger i linje med lärosätets historia, eftersom det har bedrivits forskning om nordliga förhållanden här sedan universitetet etablerades år 1965. En annan viktig milstolpe för utvecklingen är inrättandet av Arktiskt centrum år 2012. Under senare år har samarbetet med grannuniversiteten inom Arctic Five bidragit till nya möjligheter för arktisk forskning. Inrättande av Arctic Five Chairs och Fellows stimulerar samarbetet mellan universiteten i norra Norge, Sverige och Finland. Arctic Five har också gjort inspel till EU:s arktiska strategier och prioriteringar.
Dieter Müller, vicerektor vid Umeå universitet.
Foto: Mattias Pettersson
Trots dessa initiativ kan man undra hur synligt Umeå universitet är inom forskningsfältet. Vi vet att det finns starka och delvis unika satsningar vid universitetet, såsom Arktiskt centrum (Arcum) och Climate Impacts Research Centre (CIRC) med mycket verksamhet i Abisko, Várdduo eller Umeå marina forskningscentrum (UMF), men även andra lärosäten har satsat på forskning i arktiska områden. Därför är det särskilt glädjande att UArctics rapport nu visar att Umeå universitet placerar sig så väl i den bibliometriska analysen av arktisk forskning. (Hela rapporten går att ladda ner från DiVA-databasen. Jag vill tillägga att universitetets bibliometriker har spelat en ledande roll i att ta fram rapporten, i samarbete med forskare på Arktiskt centrum och IceLab som utvecklade olika aspekter av analysen).
Rapporten visar att Umeå-forskare under perioden 2016—2022 har medverkat i fler än 1 170 artiklar som rör arktiska teman, vilket när man tar hänsyn till samförfattarskap motsvarar ca 650 ensamförfattade artiklar. Endast sex andra institutioner i världen klarar en högre nivå. Inom Norden är det bara University of Iceland och Umeås partneruniversitet UiT Norges arktiske universitet i Tromsö som listas framför Umeå. Båda ligger däremot efter Umeå när man granskar forskningens citeringsimpact. De arktiska publikationerna motsvarar 6,7 % av Umeå universitets totala vetenskapliga publicering, vilket kan jämföras med LTU:s 4,2 % eller Stockholms universitets 3,1 %. Allt detta understryker den arktiska forskningens betydelse på Umeå universitet.
Trots att resultatet är smickrande för Umeå universitet, så finns det anledning att fundera över aktuell status för arktisk forskning i Sverige. Svensk forskning producerar inte bara färre publikationer inom området än USA och Ryssland, som är de stora nationerna i sammanhanget. Även Storbritannien, Tyskland och Norge har en något större publiceringsvolym än Sverige. Kina har till och med mer än dubbelt så mycket forskning om Arktis som Sverige. Även de övriga nordiska länderna med färre invånare än Sverige, publicerar ändå nästan lika mycket forskning. Bland länderna med sits i Arktiska rådet utmärker sig Sverige därmed som kanske den svagaste medlemmen, åtminstone om man tar hänsyn till ländernas folkmängd.
Den svenska forskningen gör däremot avtryck och har en citeringsgrad som ligger över det globala genomsnittet för arktisk forskning. För övrigt kan man också se att den arktiska forskningen växer och internationaliseras. I Sverige sker internationella samarbeten i synnerhet med Finland och Island, vilket ger Sverige en plats i mittfältet.
Förutom att det är roligt att hamna på framskjuten plats i en sådan här kartläggning, går det naturligtvis att fundera över vilken roll den här typen av forskning kan spela. Den arktiska regionen står inför dramatiska förändringar. Klimatförändringar är särskilt tydliga och industrisatsningar skapar efterfrågan för arktiska resurser. Det geopolitiska läget innebär ytterligare uppmärksamhet för regionen. Den arktiska regionen är "het" och samhällen behöver anpassa sig för att hantera följderna av dessa förändringar. Den arktiska forskningen återfinns i alla vetenskapsområden och producerar viktiga bidrag till att förstå dessa förändringar och för att möta morgondagens behov.
På så vis känns Umeå universitets starka position inom den arktiska forskningen uppmuntrande och den ger anledning att fortsätta på den inslagna vägen.