Det övergripande målet med Annas avhandling är att bidra till förståelsen av hur implementering av komplexa interventioner i hälso- och sjukvården kan förbättras. Detta görs genom att utforska huruvida implementering av komplexa interventioner i praktiken - och de strategier som används - överensstämmer med tillgänglig vetenskaplig kunskap om implementering.
Många försök att förbättra hälso- och sjukvård misslyckas att nå uppsatta mål. Sedan långt tillbaka har forskare identifierat stora skillnader mellan tillgänglig kunskap (om bästa möjliga praktik) och faktisk praktik i hälso- och sjukvården. En kunskapsbank rörande hur man främjar omsättning av tillgänglig kunskap till faktisk praktik har växt fram i syfte att överbrygga gapet mellan vad vi vet och vad vi gör. Det finns således systematiskt insamlad och tillgänglig kunskap om faktorer som påverkar implementeringsprocesser samt hur man bör gå tillväga för att adressera dessa och åstadkomma förändring. Trots detta kvarstår gapet mellan kunskap och praxis, vilket innebär att hälsovinster av kunskapsbaserade interventioner inte till fullo uppnås.
Huruvida tillgänglig vetenskaplig kunskap inom området implementering har fått genomslag och används i praktiska förbättringsförsök i hälso- och sjukvård har ännu inte studerats i någon betydande omfattning. Denna fråga är i således i fokus i gällande avhandling.
Avhandlingen bygger på tre empiriska fall av komplexa interventioner som bidragit till fyra studier. De studerade fallen är: säker förlossningsvård (Fall NPPS), en nationell satsning som syftade till att förbättra arbetsrutiner för att minska förlossningsskador på barn orsakade av undvikbar syrebrist i samband med förlossningen; livskraftig Organisation (Fall DVO), en satsning inom specialiserade sjukhusvården i ett svenskt landsting som gick ut på att implementera en organisatorisk stödstruktur för utvecklings- och förbättringsarbete; samt International Child Development Program - ICDP (Fall ICDP), en satsning på att implementera föräldrastödsprogrammet "Vägledande Samspel" (ICDP) inom barnhälsovården i ett län i norra Sverige.
För att undersöka dessa tre fall har företrädesvis kvalitativa, men även kvantitativa, data insamlats via intervjuer, enkäter, observationer och processdagböcker. Kvalitativ innehållsanalys samt beskrivande och icke-parametrisk statistik har använts.
Aktörer med olika roller och på olika nivåer i de studerade organisationerna har bidragit med sina perspektiv på implementeringsprocesserna i respektive fall. De implementeringsstrategier som använts samt olika aktörers syn på faktorer som kan påverka process och utfall har undersökts och jämförts med befintlig vetenskaplig kunskap (systematiskt sammanställd i modeller och ramverk) i implementeringsliteraturen. Utfallen av dessa implementeringsstrategier har också utvärderats. De fyra studierna fokuserar på process och utfall under implementeringens tidiga skede.
RESULTAT: De studerade fallen av komplexa interventioner utgör exempel på hur det kan se ut i praktiken i försök att förändra och förnya arbetssätt inom hälso- och sjukvården. Resultaten från de tre fallen visar en variation i hur implementering av nya arbetssätt i praktiken tar form och en variation i hur de överensstämmer med tillgänglig vetenskaplig kunskap om implementering. Strategierna varierade från att vara planerade på förhand och utövade på ett rationellt, explicit målinriktat vis, till att konstrueras mer intuitivt över tid i interaktion med de aktörer som var involverade i förbättringsinterventionen. I ett av fallen, den initiala implementeringen av föräldrastödsprogrammet ICDP, saknades en övergripande strategi och överensstämmelsen med befintlig kunskap om implementering var svag. Resultat från processutvärderingarna av implementeringsutfall visade att man i detta fall saknade en tydlig strategi och tydliga förväntningar gällande utfall, vilket i sig ledde till en ofullständig implementering och en stor variation i hur föräldrastödsprogrammet användes i praktiken.
Baserat på de undersökta fallen, kan resultaten sägas åskådliggöra att genomslaget och användandet av implementeringskunskap i hälso- och sjukvårdens praktik är mer slumpmässig än systematisk.
Denna avhandling adresserar således ett parallellt kunskap-praxis gap: det mellan den tillgängliga vetenskapliga kunskapen om implementering och de implementeringsstrategier som används i praktiken. Som ett led i att överbrygga gapet mellan vad man vet och vad man gör i hälso- och sjukvård, föreslås därför att fokus riktas mot hur tillgänglig vetenskaplig kunskap om implementering kan översättas och omsättas till praktisk användning. Ett ökat genomslag av denna kunskap i praktiken kan antas bidra till högre måluppfyllelse gällande implementering av komplexa interventioner.
Baserat på resultat i avhandlingen föreslås också en modell över relationer mellan viktiga faktorer att utforska vidare. Modellen kan bidra till befintliga determinantramverk i implementeringslitteraturen och kan användas i praktiken vid design av implementeringsstrategier samt när ansvar fördelas mellan olika aktörer involverade i förbättringsinitiativ.
Anna Westerlund har sedan tidigare en magisterexamen i arbets- och organisationspsykologi samt kandidatexamen i socialpsykologi vid Umeå universitet.
Till avhandligen