Det senare var i alla fall jag ganska oerfaren på och i. Det var inte så att vi fick någon tid att förbereda oss på denna nya situation utan det var från en dag till annan man flyttade hem sitt arbete. Så, hur har det gått utifrån de förutsättningar som gavs?
Jag tycker att vi klarat det imponerande bra! Alla har bidragit till att underlätta och skapa nödvändiga förutsättningar för att fortsätta leverera ett gott stöd med bibehållen god kvalitet till vår kärnverksamhet. Vi har hittat nya sätt att jobba som vi tar med oss in i det "nya normala", för som oftast leder kriser o utmaningar till utveckling, man tvingas tänka nytt och ibland rejält nytt. Så det ska blir intressant att se när detta nya ska möta det mer traditionella sättet att lösa verksamhetens uppgifter o utmaningar när vi en dag är tillbaka på det som vi betraktat som vår ordinarie arbetsplats.
Hans-Olov Byquist, enhetschef på Enheten för forskningsstöd och samverkan
Foto: Mattias Pettersson
Även om dessa 14 månader på det hela gått över förväntan bra så finns det sånt som blivit lidande. Framför allt det som händer i det fysiska mötet med kollegor är svårt att ersätta digitalt och visst är det skönt att gå mellan olika fysiska rum istället för mellan digitala dito.
Som chef blev det digitala ledarskapet en riktig utmaning. Hur ska man leda en verksamhet utifrån de förutsättningar som varit och är? De flesta av oss hade inte den erfarenheten i alla fall inte över en så lång period o med alla medarbetare spridda. Här tror jag att det finns mkt att göra i form av t ex utbildning, något som vi chefer borde erbjudas inte minst med tanke på att det "nya normala" kommer att innebära mer digital arbetsledning.
Tittare vi mer konkret på enheten för Forskningsstöd och samverkans (FOS) verksamhet under perioden och sneglar lite framåt så ser man att det har det hänt mycket och händer mycket nu. Vi har tagit viktiga steg mot att kunna erbjuda våra forskare ett förstärkt stöd, vilket bland annat innebär att det ska bli lättare för forskarna att hitta och därmed ta del av det stöd som universitets alla delar kan erbjuda forskarna. Det kräver samarbete inte minst mellan våra olika enheter inom förvaltningen eftersom flertalet enheter ger stöd till forskarna på ett eller flera sätt och detta ska presenteras under ett paraply.
Samverkan som en del av forskningsstödet har vuxit de senaste åren och kommer framöver att bli en allt viktigare komponent i det stöd vi ger forskarna. I forskningspropositionen lyfts att universitet och högskolor behöver samverka med det omgivande samhället för att verksamheten ska kunna bidra till att möta samhällsutmaningarna, till samhällets utveckling och välfärd liksom hållbar utveckling, konkurrenskraft och fler jobb samt till en hållbar regional utveckling.
Samverkan med övriga samhällsaktörer ska vara en naturlig och integrerad del av lärosätenas uppgift att anordna utbildning och bedriva forskning detta för att bidra till att stärka kvaliteten och relevansen i utbildning och forskning. Man skriver även att varje universitet och högskola bör samverka utifrån sina specifika förutsättningar. Vilka är Umeå universitets specifika förutsättningar? Vad och vart vill vi med vår samverkan? Hur ska vi jobba för att på bästa uppnå det vi vill åstadkomma o bidra med utifrån vårt universitets specifika förutsättning?
Det finns många spännande och utmanade frågor som pekar framåt vilket är stimulerande. Får vi nu bara komma tillsammans fysiskt på plats så kommer även det sociala, som många gånger är kittet i en väl fungerande arbetsgrupp, att hjälpa oss att på bästa sätt ta oss an de utmaningar som ligger framför oss. På väg mot "det nya normala"
Hans-Olov Byquist, enhetschef, enheten för forskningsstöd och samverkan