Roligare ämne kanske man kan ha men det har lagts fram önskemål om att jag skulle presentera mig så nu får ni stå ut med det.
Min väg fram till att bli kanslichef för Humanistiska fakulteten på Umeå Universitet är inte spikrak. Under sjuttio och åttiotalet växte jag upp i det lilla industrisamhället Åseda som ligger mitt i djupa granskogen några mil nordost om Växjö. "Mitt i ingenstans" som min pappa Kenneth brukade säga när han ville se den senaste Chabrol-filmen på bioduk.
Mamma Siv-Britt hade ett mer obekymrat förhållande till kulturutbudet men gav mig emellanåt 5 kronor så att jag kunde gå och se söndagsmatinén som visades på biografen i Folkets hus.
Profiler gjorda i aluminium är sedan början på åttiotalet den huvudsakliga industrinäringen i Åseda. Bland de som någon gång under de senaste decennierna varit bofast i samhället är det betydligt vanligare om man har erhållit lön från fabriken än om man inte har det.
I Åseda känner dessutom alla i princip alla så det var det inga större svårigheter att få sin första anställning. Sommaren jag fyllt femton så tog pappa med mig och visade upp mig för gubbarna på fabriken.
Efter den mönstringen så fick jag under några somrar flytta aluminiumprofiler från ett ställe till ett annat. Från och till arbetade jag sedan där med aluminiumrelaterade uppgifter till och med september 1993. Då löste jag en biljett till nattåget som gick från Nässjö station och sedan vaknade jag upp i Umeå morgonen därpå.
Illustration: Marcus Zaar
Foto:
Under min tid som studerande i Umeå så arbetade jag extra på Hennes och Mauritz och fick sedan också anställning där efter att jag blivit klar med min bildlärarexamen.
Personalgruppen som jag arbetade tillsammans med var trevlig och dessutom får jag även möjlighet att utvecklas och arbeta med en mängd olika saker. Trevligheten gör så att det dröjer ytterligare nio år innan jag faktiskt börjar arbeta som lärare.
En tydlig minnesbild från klädförsäljningen är att jag står i kassan och har Sara Lidman framför mig som kund. Det är lugnt i butiken så det är bara hon och jag där. Hon köper babykläder och diskuterar tänkbara storlekar och vill sedan ha dem inslagna som present. Jag försöker att hitta på något på något litterärt spörsmål till konversationen samtidigt som jag trasslar med att paketera hennes köp.
Tråkigt nog så lyckas jag bara famla efter dagens väderlek och vem som skulle uppvaktas. En annan kund som är svår att glömma var Alice Cooper som i samband med ett Umeåbesök behövde en ny tröja. Vill ni ha reda på vad han sa så kan ni fråga mig vid tillfälle.
I början på 2006 så skulle bildläraren på Liljaskolan i Vännäs ha ett så kallat friår och då får jag förmånen att till slut pröva på att vara lärare. Lektionsplaneringarna vi studenter arbetade med på bildlärarutbildningen får då omsättas i praktiken.
Stödet som de nu nära tio år gamla planeringarna gav i undervisningen är dock tveksamt. Att vara bildlärare är dock roligt och stämningen på skolan var dock smått fantastisk. På något vis lyckas jag krångla mig kvar även när det där friåret sedan är slut. Jag undervisar i kurser i bild, fotografering och media, men även i kurser i marknadsföring och entreprenörskap.
Efter ett antal år så stannar gymnasiechefen mig när vi råkar på varandra och hon tycker att jag skall söka rektorstjänsten som är ledig. Trots att jag har jobbat som chef på H&M blir det en helt ny upplevelse att arbeta som rektor.
Mängden situationer och processer som jag får lära mig att hantera som rektor är på en annan nivå än tidigare. Att jobba som chef är utmanande men fantastiskt lärorikt. Att utveckla verksamheten tillsammans med medarbetarna är tillfredställande. Jag vet... det låter lite klyschigt men det är sant.
Nu har jag jobbat som rektor både på gymnasiet och i grundskolan. De är ju företrädesvis kommunala verksamheter som på många plan påminner om varandra.
Sedan 1 september är jag dock ny chef för kansliet för humaniora. Det är spännande att lära sig universitetets organisation och de processer som driver arbetet framåt. Framför allt så har jag fått ett bra mottagande av alla medarbetare vilket ger mersmak.
Marcus Zaar, kanslichef
Läs tidigare inlägg på Fakultetsledningens blogg