När Nils Eriksson, utbildningsledare vid Umeå universitet, började sin akademiska resa var det inte nödvändigtvis en resa rakt upp. Hans fascination för akademiska möjligheter började som ett resultat av en kärlekshistoria som förde honom till Umeå från Stockholm. Det var en slumpmässig omväg som öppnade dörrar till en värld av möjligheter inom akademin.
— Jag bodde i Stockholm och hade jobbat några år inom industri och inom vård och tänkte att nu ska jag läsa någonting på universitetet. Jag hade sökt in till en utbildning i Uppsala. Då kom sambon, numera fru, in i Umeå och då tänkte jag, det är ju som rötterna, det går lika bra med Umeå. Det var lite slumpen att jag började läsa vid Umeå universitet.
Vikten av samarbete
Under årens lopp utvecklas Nils intresse för forskarutbildning, vilket ledde till en kombination av undervisning och forskning. Han beskriver sin första undervisningsinsats hösten 1987 som en milstolpe i sin karriär.
— Jag hade precis fått ett jobb på en annan statlig myndighet. Samtidigt fick jag också frågan om jag inte skulle jobba på ett projekt och skriva in mig på forskarutbildningen. Och då valde jag det för att jag hade blivit mer intresserad av det.
Nils betonar vikten av samarbete och gemensamt skapande både inom forskning och undervisning. Genom att arbeta tillsammans med kollegor och studenter från olika bakgrunder och discipliner har han upplevt glädjen och framgången som följer med att dela kunskap och idéer.
— Det som har varit det mest minnesvärda är egentligen två saker som hänger ihop med varandra. Jag fick både forska och undervisa och göra det tillsammans med andra.
"Jag forskade i ett tvärvetenskapligt projekt och det var väldigt mycket en ögonöppnare och en utmaning.
Under sina 37 år på universitetet har Nils bidragit till att forma och utveckla både undervisning och forskning. En av hans mest minnesvärda stunder var att arbeta tvärvetenskapligt, vilket gav honom möjlighet att samarbeta med andra som hade olika perspektiv och tankesätt.
— Att samarbeta med andra som inte var från min egen disciplin, sociologi, och hade andra sätt att ta sig an forskningsfrågor var lärorikt. Vi var en tajt grupp som bedrev tvärvetenskaplig forskning under ett antal år, vilket resulterade i ett antal avhandlingar inom olika ämnen, berättar Nils.
Universitetets förändring över tid
Nils reflekterar över förändringarna på universitetet under sin tid där. Han beskriver att det har skett en förändring, arbetet har blivit mer komplext och kräver hantering av fler uppgifter än tidigare. Han nämner också att studentgruppen har förändrats med tiden, vilket har medfört ökat individuella krav och förväntningar på lärare. Trots utmaningarna ser han förändringarna som övervägande positiva, även om det har medfört en ökad komplexitet och krav.
"Det är inte så att någon ensam förändrar saker och ting, men att vara en del av en process som leder till förbättring är en belöning i sig.
Nils har varit en del av förändringarna genom att driva initiativ för utveckling. Genom att reflektera över sitt bidrag, som till exempel digital examination och pedagogisk meritering, inser han hur små steg kan leda till stora förändringar.
Handledning och mentorskap
Nils lyfter betydelsen av handledning och mentorskap i sin akademiska resa. Genom att minnas sin egen handledare, Jonas Höög vid sociologen, lyhördhet och klokskap inser han värdet av att lyssna och vara närvarande för andra.
— Man inser i efterhand hur stor betydelse den här handledningen, den personen hade. Han hade en förmåga att verkligen lyssna, vrida och vända och det är något jag försökt att med mig när jag hamnat i mentorsroller.
Pension och framtida planer
Nils ser fram emot att utforska nya intressen och möjligheter när han går i pension. När han får frågan om vad han ska göra när han går i pension skrattar han och säger,
— Vad gör gubbar som går i pension? Ja de säger väl att, jag har mycket att fixa i stugan.