Universiteten och byråkratiseringens järnbur

Rapporten är skriven av Shirin Ahlbäck Öberg och Johan Boberg vid Centrum för forskning och högre utbildning som studieobjekt, Uppsala universitet. Den är mycket intressant och tillför viktig kunskap om den politiska styrningen av de statliga lärosätena i Sverige. I korthet är slutsatsen att universitet och högskolor har myndighetifierats och byråkratiserats.

Från 1990-talet och framåt har flera politiska reformer genomförts avseende den akademiska organisationen, till exempel avregleringen av fakulteter och fakultetsnämnder. Den frihet som följt av denna avreglering har dock endast gällt en frihet från viss form av lagstiftning, inte institutionell autonomi i meningen frihet från politisk styrning. Konsekvensen har blivit att de statliga lärosätena alltmer styrs som vanliga förvaltningsmyndigheter, och att den interna akademiska organisationen vid lärosätena som fungerat som en motkraft till politisk styrning har försvagats.

Med denna myndighetifiering av statliga universitet och högskolor har det också följt en tilltagande byråkratisering. Aningen oväntat är det dock inte regeringens årliga regleringsbrev för lärosätena som är roten till detta. Från 2010 har antalet uppdrag och återrapporteringskrav i regleringsbreven minskat. Istället generar Universitetskanslersämbetet mycket administrativt arbete för universitet och högskolor, som ett resultat av myndighetens reguljära tillsyn och granskning i kombination med en stor och ökande mängd uppdrag från regeringen.

Utöver detta driver politiska ambitioner inom den generella styrningen av den statliga förvaltningen mycket administration. Var och en vällovliga initiativ såsom krav på systematiskt arbetsmiljö- och likavillkorsarbete, systematiskt miljöledningsarbete, systematiskt dataskyddsarbete, systematiskt informationssäkerhetsarbete, säkerhetsskyddsanalyser och risk- och sårbarhetsanalyser summerar till en svårhanterlig mängd krav på interna processer, styrdokument, och återkommande uppföljning. Inte sällan behöver också att särskilda administrativa funktioner inrättas på lärosätena för att hantera dessa krav.

Administrationens utveckling över tid i siffror. Vid en konferens om administration vid universitet och högskolor hösten 2023 gav Stephen Hwang, dåvarande rektor för Högskolan i Halmstad, en bild av hur lärosätenas administration har utvecklats över tid. Mellan 2012 och 2022 ökade antalet anställda vid lärosätena med forskande och undervisande uppgifter med 17 procent medan övrig, företrädesvis administrativ personal ökade med 6 procent. Detta enligt Universitetskanslersämbetets årsrapport 2023.De indirekta (administrativa) kostnaderna för forskning och utbildning vid lärosätena har enligt SUHF:s uppgifter under samma period minskat något, vilket innebär att en större andel av resurserna går till kärnverksamheten forskning och utbildning.

Enligt data från SCB har den tid som universitetslärare lägger på administration tydligt minskat fram till omkring 2015, och därefter varit mer eller mindre oförändrad. Idag uppskattar professorer, lektorer och adjunkter att de lägger 14, 12 respektive 10 procent av arbetstiden på administration. Samtidigt förefaller det har skett förändringar av innehållet i det administrativa stödet, med allt fler högutbildade administrativt anställda och en minskning av enklare administrativt stöd.

Tillitsbaserad styrning vid Umeå universitet. Vid Umeå universitet arbetar vi utifrån en idé om tillitsbaserad styrning i syfte att ge större frihet för fakulteter och institutioner att anpassa planeringen och uppföljningen till de olika förutsättningar som gäller i universitetets olika verksamheter, och därigenom minska den administrativa bördan. Mot bakgrund av denna ambition är det positivt att kunna konstatera att Umeå universitet idag uppvisar jämförelsevis låga indirekta (administrativa) kostnader.

Av de 33 lärosäten som ingår i SUHF:s sammanställning avseende indirekta kostnader 2023 har Umeå universitet lägst indirekta kostnader för forskning, nionde lägst indirekta kostnader för utbildning och fjärde lägst totala indirekta kostnader. Vidare har Umeå universitet med 9,9 procent lägst lokalkostnadsandel av samtliga universitet i riket. Sammantaget innebär det att mer av lärosätets resurser går till forsknings- och utbildningsverksamheten i Umeå jämfört med flertalet andra lärosäten.

Jag tänker att det är viktigt att vi är medvetna om och har en levande diskussion om principiellt viktiga frågor i styrningen av universitet och högskolor, och att vi värnar lärosätenas institutionella autonomi utifrån att den politiska styrningen över tid har ökat. Även om administrationens andel av lärosätenas verksamhet förfaller ha minskat något under den senaste tioårsperioden och att vi vid Umeå universitet faller väl ut i nationell jämförelse, så är det givetvis angeläget att vi strävar efter att steg för steg utveckla och effektivisera det administrativa arbetet och undviker byråkratisering i dess populärvetenskaplig mening.

Läs gärna alla fyra rapporter