Majoriteten, närmare 60 procent, av forskningsmedlen i Sverige söks i
konkurrens mellan forskare vid olika universitet och högskolor.
Om en större del av pengarna i stället gick direkt till lärosätena genom basanslagen skulle chansen till framstående forskningsresultat öka betydligt, enligt Ulf Sandström, expert inom forskningspolitik, som undersökt vilka finansieringssystem som ger mest valuta för pengarna.
Inget stöd för att konkurrens höjer kvalitet
I studien kartläggs 18 nationella forskningssystem. Genom att jämföra skillnader i finansiering, resurstilldelning och hur lärosätena styrs har man försökt identifiera vilka faktorer som påverkar effektiviteten — hur mycket forskning får man för pengarna som stoppas in?
Svaret går på tvärs mot gängse föreställningar, menar Ulf Sandström, som forskar vid Skolan för industriell teknik och management, (ITM).
— Den rådande ideologin om att ökad konkurrens leder till att forskare höjer sig och presterar bättre får inget stöd i vår undersökning.
Tvärtom kan vi visa att system med hög andel basfinansiering leder till en
kvalitetshöjning, där forskningen får större genomslag.
Jämförelse mellan forskningsnationer
Studien har tittat på hur inflödet av pengar i olika nationella system påverkar produktionen av högciterade forskningspublikationer.
Länder med hög andel basfinansiering kan få avsevärt bättre utväxling, i vissa fall upp emot 20 procent fler högciterade artiklar, än de med hög andel konkurrensutsatta forskningsmedel.
En förklaring till skillnaden kan, enligt Ulf Sandström, vara att forskare som söker medel i konkurrens i första hand väljer att satsa på säkra kort, projekt inom populära väletablerade områden med forskningsresultat som inte sticker ut från mängden.
— Många avgränsar sig till det som är "mainstream" och genomförbart. Man vågar inte ta ut svängarna och pröva ovanliga hypoteser inför risken att missa chansen till beviljad finansiering, säger Ulf Sandström.
Toppstyrning ger sämre utväxling
Även andra faktorer än finansieringsmodellen påverkar. Enligt studien kännetecknas effektiva forskningssystem av en välutvecklad utvärderingskultur, där forskare stimuleras att nå ut med sina resultat.
— Det bör finnas en hög medvetenhet kring värdet av publiceringar, var och hur man bäst publicerar och även incitament som kan "knuffa" forskarna i rätt riktning, säger Ulf Sandström.
Lärosätenas styrning och ledning är en komplex, men viktig fråga i sammanhanget. Toppstyrda universitet är ingen gynnsam miljö för en effektiv användning av forskningsmedlen.
Ju mer makt som koncentrerats till universitetens ledningar, desto sämre utväxling på insatta pengar, enligt undersökningen.
— Det har att göra med arbetsplatskultur och arbetsklimat. Om man känner sig styrd av ledningen och upplever att tilliten till forskare blir mindre och mindre påverkas motivation och kreativitet. Kanske får man inte heller möjlighet att delta i de projekt som man mest är intresserad av. Sverige är ett av de länder som enligt studien går miste om högkvalitativ forskning till följd av ineffektivt använda resurser.
Ulf Sandströms råd till beslutsfattarna: öka andelen basfinansiering.
— Över tid kommer det att sätta fart på hjulen, det är otvetydigt. Låt oss göra ett tankeexperiment: med ett optimalt system skulle vi kanske få ut närmare 20 procent mer av forskningsmedlen, säger han.
Text: Christer Gummeson, Campi
Denna artikel är publicerad i tidningen Aktum nr 2 2018.